Tänk när man själv var tolv år gammal.

Ett missförstånd ledde till besök.
Med sms och moster som telefonbuffert kom kusinen hit.
Vi har inte umgåtts så långa stunder själva innan.

Men det gick bra.
Vi lever fortfarande.
Båda två.

Jag har dessutom fått öva på att vara mamma.
Att försöka sikta lite sämre när vi spelade kubb.
Att efter jätteplockepinn på altanen assistera med stickorna i hand och ben.
Inte för att jag behövde göra så mycket.
Hon petade själv med nålen trots att det gjorde ont.
Jag fick även laga mat och se till att hon kom på bussen ordentligt.

Jodå, det ska nog bli en mamma av mig också till slut.
Särskilt eftersom jag blir mer och mer lik min egen mor ju äldre jag blir.
Återstår bara att bestämma ifall det är något bra eller dåligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0