Näktergalning

Cross-country-crocket, ärtsoppa och pannkakor, finstämd sång, roliga gyckel, bastu och bad i sjön, spel och umgänge, för att avsluta med att sova lite (med betoning på lite) till ljudet av sexton andra snusande eller snarkande korister. Fruktansvärt mysigt, jag känner mig väldigt kramig nu, en ganska trevlig eftersmak helt enkelt.


Hela upplevelsen är fylld med välbehag. Härlig natur och omgivning. Trevligt sällskap. Skön temperatur i bastun och härligt i vattnet vid bad. Eld att titta på och värma sig vid. Sjunga och vara glad. Trevligt sällskap. Robusta, mysiga hus. Trevligt sällskap. Närheten till sjön. Nämnde jag trevligt sällskap? Jag har alltid trevligt/mysigt/kul (osv) med den kören, vilka härliga människor! Dessutom verkar jag ha blivit omvänd. Innan var jag osäker på om jag skulle basta, det brukar vara så varmt och jobbigt. Men jag gick in, höll mig på de lägre nivåerna, och till slut var jag en av två som var sist kvar i bastun. Att varva med några dopp i sjön var skönt och uppfriskande. Årets första bad är alltså redan avklarat.

Sovstugan bestod av femton breda britsar på tre plan. Mysfaktorn var så hög att jag såg fram emot att gå och lägga mig redan när jag bäddade lite innan middagen. Femton britsar och sjutton korister gav att jag fick en alt/sopran till sängkamrat. Det började ljusna när vi gick och la oss,
så innan jag somnade och precis när jag vaknade
kunde jag titta ut på natur och sjö genom fönstret
direkt från sängen.

Morgonstund har sjöutsikt i ögonen.

Åh, jag som bara skulle skriva lite kort om detta.
Nu har jag inte ens nämnt cross-country-crocketen,
som gav upphov till många skratt och fina bilder,
till exempel när ett klot hamnade i vattnet och den
hämtningsproceduren som följde.

Som sagt, en väldigt trevlig upplevelse detta.
Mitt första bastukalas med kören, men absolut inte mitt sista!