Det är inte lätt när det är svårt - tur man har farbror polisen!

Jag mötte en förvirrad person på vägen hem. Fast jag kände mig också förvirrad, för kanske var personen inte förvirrad av ålderdom utan snarare påverkad av någonting. Jag vet inte ens om det var en gumma eller gubbe, men den såg beklämd ut. Att jag la märke till den... nä det här går inte, nu bestämmer jag att det var en gumma.... Jag la märke till henne för att hon gick över gatan. Jaha, det är väl inte så konstigt? Nej, men när man gör det för fjärde gången börjar det bli konstigt - dvs samma övergångsställe! Hon verkade styras av de gröna gubbarna och kunde inte riktigt lämna dem och gå åt något annat håll heller. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Är det en förvirrad snäll gammal gumma som bara behöver en fråga om hur det står till och visande av rätta vägen eller är det en galen påverkad alkis som kan få ett raseriutbrott om man tar kontakt? Är det så illa att jag ska ringa polisen eller ska jag gå fram själv?

Reklamskadad som jag är borde jag väl köpt en trisslott, för plötsligt hände det! Det kom tre polismän och löste mitt problem - jag gick fram till dem istället och förklarade situationen. "Jag tror jag vet vem du menar." Och därmed kunde jag sluta stå och titta bekymrat på henne på avstånd och fortsätta hemåt med ett lättare sinne.

Ibland är det svårt att agera. Det finns en del påverkade personer häromkring och man vet inte riktigt om de kan vara farliga för sig själva eller andra, om man borde låta någon veta var de finns så de kan bli omhändertagna, eller om de bara ska få fortsätta hemåt och sova ruset av sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0