Först så går det upp, så går det ner, så går det upp.

Mental styrka. Trängsel. Knuffar. Leenden över dansgolvet. Ensamhet. Glädje. Nedstämdhet. Dansar. Bra låtar. Tråkiga låtar. Tokiga personer. Slemmiga personer.

Mental styrka. Det går upp och ner. Från dag till dag och från stund till stund. Ena stunden mår jag bra, känner mig glad och nöjd och ser positiva saker omkring mig. Andra stunden känner jag mig ensam, utstött, bitter, förstår inte varför jag bryr mig, varför andra bryr sig. I nästa stund njuter jag av trevligt sällskap och goda stunder. Jag söker närhet och jag vill vara ensam. Jag är glad, sprallig, irriterad, nedstämd, stressad, fullbokad, slapp, busig, ledsen, förvirrad... allt om vartannat.

Mental styrka. Jag knuffas omkring på dansgolvet men väljer att le. Väljer att ta till mig närheten av dansande kroppar omkring mig istället för att känna mig ensam då min kompis raggar i baren. Jag väljer att gå in i musiken och känna glädje i en bra låt och försöka få tillräckligt med plats för höfterna och rumpan att vifta.

Mental styrka. Det går sådär, men fungerar i alla fall ibland.

Kommentarer
Postat av: Simone

det där känner jag igen..

2008-10-30 @ 00:19:12
URL: http://truebreathing.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0