Näktergalning

Jag ligger efter och den känslan förföljer mig överallt just nu. Idag har jag jobbat på med körsaker för att försöka komma ikapp och har åtminstone kommit en god bit på vägen. Det är inte så mycket panik med saker att göra i skolan just nu, även fast jag (som man alltid bör) borde se till att läsa i god tid. Jag jobbar inte jätteofta, ungefär en kväll i veckan, men det har varit på väldigt olämpliga tider på sistone, som gjort att jag missat en del saker, bland annat sömn. Sen är det kören en gång i veckan, förutom sekreterarrollen jag tagit på mig, där mycket listor och annat ska göras just nu.

Det är fullt upp med andra ord och det syns på lägenheten. Därför kan jag inte riktigt koppla av hemma heller, för det är så stökigt omkring mig och jag känner att jag vill få bort massa saker. När man börjar tänka på att städa inser jag hur mycket jag kan göra, sortera papper och skaffa mig en bättre ordning. En sådan organisering skulle ta väldigt lång tid.

Det känns som det är ett stort trassel som tornar upp sig när man börjar dra i trådarna och jag har en olustig känsla just nu. Jag vet att det kommer bli bättre, snart får jag mer tid på fler fronter och snart är jag antagligen tillbaka till mitt vanliga jag igen. Innan dess kan det dock hända att ni upplever att jag drar mig tillbaka lite och den känslan stämmer nog.

Jag måste helt enkelt se till att utnyttja all tid jag lyckas få nu till mig själv, annars är jag ändå inte särskilt trevlig. Annars går jag sönder. Idag har jag haft på mig farfars gamla fleecetröja. En konstig och delvis sorglig känsla när små doftpuffar av deras hem når näsan. Jag tror det är mitt försök att skapa lugn i en miljö som just nu har svårt att framkalla harmoni.