Näktergalning

Det känns som en klyscha.
Det känns löjligt att säga.
Det känns alldeles för vuxet.

Men det är mycket nu.
Jag är väldigt fullbokad.
Hur gick det här till?
Har knappt ens tid att sova, eller bli frisk.
Hade tänkt börja träna igår, men idag hade jag en halv grads feber igen, så det var nog tur att jag lät bli. Även om jag inte kom på det förrän på spårvagnen på väg dit att hostan gick för djupt ner i lungorna för att det skulle kännas nyttigt.

På fredag åker jag till Stockholm, jag får ta det lugnt där istället.
Ska bara fira bröderna, och fika med kompisar, och shoppa, och...
Det var nog tur att jag inte gjorde någonting alls i helgen som var.

Och jo, jag behöver faktiskt shoppa, har nästan inga byxor kvar.
Jag har ett vettigt par i princip och de håller på att gå sönder nu.

Idag var sista dagen på dagis, om några timmar är jag tillbaka i skolan igen.
Just nu har jag inget vettigt alls att skriva om, tiden och orken räcker inte till.
Man måste ju hinna sova lite också. Godnatt!