Varför är det alltid så?

Var på provföreställning av "Krokus & Knall" med klassen alldeles nyss. I korridoren känner jag igen en man och mina klasskamrater får mig till slut att inse varför. Herr Hjulström är/var ju en del av Cue, som väl blev mest kända för sin låt "Burnin". Han sitter med oss i publiken och på väg därifrån får jag återigen syn på honom i korridoren. Det omedvetna spelar mig ett spratt med sina associationer och jag är väldigt nära att börja sjunga på just den. "And I'm burnin', burnin', cause you set my heart on fire, cause I'm burning, and it's all because of you." Lyckligtvis kommer jag på mig själv i tid, så sången utspelar sig bara i mitt inre. Jag vill ju inte vara pinsam, så jag väntar med att berätta detta för mina klasskamrater tills vi kommit en bit ifrån byggnaden.

- När jag såg han från Cue så var jag nära att börja sjunga på den sången de gjorde, Burnin.
- Vad är det för låt, hur går den?
- Jo men det är ju den där "and I'm burnin (osv)",
börjar jag sjunga.
- Han går precis bakom oss nu.


Och det är klart att han gjorde det, med en resväska på hjul och pratandes i telefon.

Min favoritlåt av Cue är nog ändå "Hello".



Kommentarer
Postat av: Anonym

Han är ju högt uppsatt chef inom teatern nu, de var antagligen därför han va där..

2009-04-02 @ 19:41:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0