Näktergalning

En tjej i klassen sitter temporärt i rullstol för att vila sin fot som hon har problem med. Jag kom att tänka på hur nyttigt det vore för alla att få testa på en sådan erfarenhet. Ibland lägger man märke till rullstolsramper och liknande och noterar att det är anpassat och tillgängligt. De finns knappast överallt. Hur ska man klara sig själv? Hur väger man mellan att be om hjälp och att klara sig själv? Hon kände sig som en börda för sina medmänniskor och det förstår jag, även om jag tror att de flesta gladeligen hjälper till. Det är något speciellt i att känna sig behövd och att kunna hjälpa till. Det är en avvägning varje gång man ser någon handikappad på stan, t.ex. en blind person. Kanske behöver personen hjälp, kanske blir den förnärmad om man frågar ifall den behöver hjälp, för att de klarar sig själva. Svårt att veta i förväg.

Om man själv får testa på ett begränsat liv tror jag man får en mer ödmjuk inställning till livet och sin omgivning.