Telefonkontakt av tredje graden
- Hallå, det är Anna.
- Hej, det är rörläggaren!
Jag har ingen aning om vad han heter, för det sa han aldrig. Lite som kungen svarar i telefon: "Aa, det är Kungen" (Brorsan stod mycket högvakt i lumpen och fick höra detta) Det är två månader sedan jag felanmälde diskbänken, så det går inte fort! Fortsättningen är nästan ännu bättre, för han undrar om jag är hemma imorgon eftermiddag. Snacka om framförhållning! Lyckligtvis råkar jag vara det, så får se hur det går med det där "vi kommer och tittar mellan halv tre och halv fyra någon gång", det kan ju innebära vilken tid som helst. Man har väl träffat hantverkare förut.
Tacka vet jag tapetseraren. Han ringde direkt och när jag sedan fick avboka, i avvaktan på att rörläggaren skulle behaga höra av sig, så hörde han av sig igen efter ett tag, trots att vi sa att jag skulle höra av mig. Det känns som om jag kan lita mer på honom, men det där vet man ju aldrig.
Efter samtalet från rörläggaren kommer ett till från Västtrafik som vill ställa lite frågor. Åtta minuter av kvinnlig röst med stark brytning, som talar mycket fort och är svår att förstå, där jag dessutom ska svara på frågor om i vilken skala jag anser massa saker. Urk, halvvägs kände jag starkt för att lägga på. Men, men...
Härom dagen ringde en riktigt härligt telefonförsäljare mig. Jag börjar som vanligt med ett: "ja, det är jag, men vill du sälja något?"
Svaret den här gången var så pass udda så jag gav honom en chans och det ångrade jag inte... Han svarade nämligen "på sätt och vis" och fortsatte sen om den här tidningen som jag tidigare prenumererat på och blaha-blaha... Innehållet var inte så viktigt, mer sättet han pratade på, det lät nämligen som om han sjöng! Norrmän låter lite som om de sjunger, javisst, men han var inte norrman och jag kunde inte riktigt placera honom men sjöng lät det verkligen som om han gjorde. Det var lite som om han tröttnat på vanlig samtalston så han passade på att lägga lite sång på vart åttonde ord eller så vilket var helt underbart! Till slut var jag så full i skratt så när han var färdig så fick jag till slut skratta lite, avböja vänligt med ett: "Nej, det får nog vara bra, även om det låter väldigt fint. Du får i alla fall ha en riktigt bra dag och tack så mycket!"
