Näktergalning

Jo, jag lever.
Men jag har en töntig kropp.

I juni missade jag ett trappsteg i Nürnberg och även fast det inte gjorde så ont i själva fallet så har jag fortfarande ont i stortåleden av och till. Gjorde akrobatiska övningar och försökte gå ner i spagat i en hal trappa för ett tag sedan utan att känna något. Glädjen över detta avtog dock någon dag efteråt då jag hade mer ont igen. Det gör inte så mycket ont, men det känns och det är jobbigt att det är så långvarigt, men läkare skulle ändå inte kunna göra så mycket åt saken.

När den första snön kom halkade jag på vinterns första isfläck och skrapade upp leggings och knän. Det syns fortfarande.

Innan julen, vid två olika tillfällen, skar jag mig i olyckor kring armbågen. Det senare var så djupt att sårskorpan bucklade sig, vilket gjorde ont i sig. Det syns fortfarande.

För någon vecka sedan rev jag tummen på rivjärnet. Ännu en töntig skada, fast den här verkar faktiskt läka riktigt fint. Det kan till och med vara så att den bit som verkade vara lös faktiskt bestämt sig för att stanna. Konstigt, då jag kan få sårskorpor och svårläkta sår av att skrapa upp yttersta hudlagret utan att det ens kommer blod. Stämplar, pennmärken, osv sitter också kvar länge, så den som ger mig ett sugmärke riskerar en käftsmäll.