Näktergalning

Nyår. Fyllt av ångest för många. Vad har jag misslyckats med i år och nervöst invänta det som väntar kommande år. Göra löften om förbättring som inte hålls och ger en känsla av misslyckande och dåligt samvete. Och så firandet. Det verkar inte gå att planera långt i förväg för många, för tänk om något bättre alternativ dyker upp? Det har resulterat i en osäkerhet och att saker bestäms i sista möjliga stund. Det finns en hets och prestationsångest över det hela.

Jag hade säkert kunnat hitta trevliga människor att fira nyår med på ett trevligt sätt, men jag orkade inte. Jag återvände till Göteborg kvällen innan och jobbade 10-18 på nyårsafton, sen tog jag med mig entrecote och åkte hem för att umgås med min soffa. Väldigt skönt. Jag var trött och var ett tag inte säker på att jag skulle vara vaken till tolvslaget, men till sist blev det då jag gick och la mig. Utanför fönstret stod grupper med folk som firade tolvslaget efter olika klockor och sköt raketer i vissa farliga riktningar. Att ta sig hem på nyår kan vara en pärs, det var väldigt skönt att redan vara hemma och bara krypa ner under täcket. Jag kan festa eller äta middag med vänner vid andra tillfällen istället.

Jag menar inte att man inte ska fira, men känn ingen press att du måste. Tiden fortsätter att gå och det nya året kommer oavsett hur du spenderar årsskiftet. Jag lyckades för en gångs skull titta på Grevinnan och Betjänten, det var länge sedan. Men alla dessa traditioner är inte särskilt mycket värda för mig inser jag. Några nyårs-sms inkom under kvällen, men jag vet knappt om jag orkar svara. Jag bryr mig om mina medmänniskor, men inte särskilt mycket om det faktum att det blivit nytt år.

Igår insåg jag att jag har råkat önskat flera stycken en bra start på det nya århundradet. Jag tänkte rätt men skrev fel. Det är dock ingen som har reagerat än så länge.