Från Lucia till ballonger.

Relaterade videofilmer på YouTube kan föra en väldigt långt från där man startade. Det kan vara intressant att klicka sig runt. Allt som oftast slutar det på något sätt nästan alltid med porr, oavsett hur man klickar, varför är det så?

På något sätt gick jag från Lucia till ballonger idag. Hittade en härlig video på en "balloon bowl" där en kille åker skateboard genom 8000 ballonger. Det ser riktigt häftigt ut! Men när jag klickade vidare så förstod jag att det finns en fetish för folk som smäller ballonger. Världen känns lite konstig ibland. Det finns visst folk som tänder på vad som helst.


Den lilla vågen.

Nu blir jag faktiskt lite nedstämd. Jag hänger inte med i nyheter, kanske har det här redan uppmärksammats mycket. Antagligen. Liza Marklund har skrivit tre krönikor om den våldtagne, åttaårige pojken vars pappa dömdes till sex års fängelse av tingsrätten och sedan friades av en oenig hovrätt. Jag har precis läst mammans berättelse. Ibland finns det så mycket hemska saker i världen att man inte orkar med att ta till sig det, jag tror det är svårt att sätta sig in i hur det kan vara ens. Ibland dock, som nu, så grips man av något. Det är något i hennes beskrivning som griper mig. Hur hon ändå varit något på spåren men blivit rådd att inte göra något. Det är tragiskt. Hur ska mamman känna och må efter det här? Hur mår pojken?

        På Bup har personalen frågat vad han vill ska hända med hans pappa.
        Han sa: Jag vill att han ska åka till Thailand,
        och så ska det komma en våg och skölja bort honom.
        Sedan tänkte han en stund:
        - Men ingen annan ska bli skadad, så det är en liten våg som bara tar pappa.

Tänk att ha såna känslor och tankar mot en förälder.
Att bli sviken så.
Det känns.

Kräk-Eva talar ut.

Nu vill jag klara av det här! Jag vill se att jag också kan ha videoklipp direkt i bloggen. Andra kan ju, så varför skulle inte jag kunna? Om det inte går så skyller jag på sidan. Jag gör aldrig fel. Särskilt inte på tisdagar. Eller nåt.

Passar på att (försöka) klistra in en till video ihop med en kort kommentar. Hon kallas för Kräk-Eva. Eva Nazemsson från Nattliv som spyr i direktsändning blir intervjuad i Tv om Tv. För det första tänker jag genast på att jämfört med sändningen, när hon hela tiden tjatar om att man ska ringa till henne, så låter hon i den här intervjun som en vanlig människa. Hon kan ju om hon vill. Men vilken kvinna! Otroligt proffsigt att hämta sig så snabbt och fortsätta jobba. Undrar hur det känns att bli youtubes mest nerladdade klipp på en vecka, pga en sån här händelse? Särskilt när det första man tänker efteråt är "Hoppas det här inte kommer ut på youtube".


Hunden som ammade apan.

Jag är svag för söta små historier som denna från Indonesien. Apan Ramon som blir omhändertagen av hunden Terajana. Hittade klippet på Aftonbladets Web-tv först, och letade egentligen efter en söt bild på de tu. Texten jag hittade var rätt intressant att läsa dock. Standardmanus för nyheter som följer med videoklippet antar jag. När man tänker på det så är det rätt självklart att det måste vara så. En bild må säga mer än tusen ord, men med berättarröst till videon ger det faktiskt mer. Ni kan ju testa själva. Videon finns där utan speaker och texten med vad som borde sägas finns också att tillgå. Vilken del ska man börja med? Det får ni bestämma själva.

http://www.liveleak.com/view?i=e59_1194786658&c=1

Det finns fler! Klickade vidare och det är inte en engångsföreteelse, så sött. En hund i Mocambique som också har adopterat en liten apa. Det finns video på det paret också. Hur videon här ovan fungerar att titta på direkt i bloggen vet jag inte om det går nåt vidare alls, men det finns i alla fall länk till den videon därunder.

Var det bättre förr?

Hittade en artikel av Anders Mildner som fick mig att börja tänka på saker som förändrat sig de senaste åren. Om man går ännu längre tillbaka i tiden går det att fortsätta hur länge som helst...
  • Man klarade sig fint utan mobiltelefon och bestämde en tid och plats man skulle ses, istället för att lite svävande säga "Vi ses sen då, ring mig så ser vi vad vi hittar på"
  • Man värmde matrester i kastrull eller ugn och hade inte alls några problem med detta utan mikrovågsugn. Popcorn i kastrull må ha bränt fast några gånger, men blev oftast gott ändå.
  • Utan datorer/internet som tar upp all tid kunde man ägna den åt andra saker, som att umgås med folk på riktigt, varför inte spela spel ihop eller titta på film, dylika saker som vi nu verkar ha förskjutit till några dagar i enskild semesterstuga som ännu klarat sig undan internet.
  • Istället för dansmattor och SingStar gick folk ut på riktigt och dansade eller sjöng karaoke i en bar.
  • Fotografier förvarades inte digitalt och spreds inte heller på samma sätt. Idag kan våra digitala kort hamna i orätta händer och spridas över hela världen om man har otur. Tittade på Insider igår där ett antal personers datorer blivit hackade och privata nakenbilder blivit stulna och spridda.
  • Utan möjlighet att chatta med personer i samma hus/lägenhet fick man lov att prata med varandra istället för att skriva, och det var ju faktiskt inte så svårt eller jobbigt.
  • Utan stavningskontroll i Word när man skriver på datorn var man tvungen att lära sig att skriva och stava ordentligt, istället för att förlita sig på att det korrigeras automatiskt ändå.
Sammanfattningsvis gjorde man i allmänhet fler saker "på riktigt" förr. Man spelade Alfapet på riktigt, istället för Betapet på internet, osv. Frågan är om utvecklingen är positiv eller negativ. Var det bättre förr? Är det bättre att odla sina egna grönsaker istället för att köpa genmanipulerade från affären? Ju fler sätt att göra saker enklare, desto sämre blir vi på att göra det som det gjordes från början och kanske fortfarande kan krävas ibland. Vad skulle vi göra idag om internet försvann, eller om elektricitet försvann? Vi har fler sätt att kommunicera med varandra på nu, gör det att vi hör av oss mer eller att vi kan prata eller chatta med flera stycken samtidigt och därför inte blir lika koncentrerade? Kort sagt: Var det bättre förr?

En varg i fårakläder.

"Support my cause. Help by joining, donating, or inviting your friends!"

Jag känner mig motvillig. Facebooks causes har en bra tanke i bakgrunden, men jag tvivlar på att jag i det här fallet kan göra någon nytta. Jag vill egentligen inte ha dessa på min sida, jag tycker det är lite för mycket saker där redan. Men hur kan man ignorera dem? Fair trade, Stoppa mäns våld mot kvinnor, Trafficking, barnpornografi, listan kan göras lång. Min lista är redan lång, jag har 19 stycken cause invitations som jag inte har svarat på ännu. Jag vill trycka på ignore och glömma bort det, men det är svårt! Det känns som att det skulle göra mig till en hemsk människa.

Stöd bröstcancer ber en kompis om, vars mamma precis gått igenom behandling för detta. Hur kan jag tacka nej? Det känns som att jag genom att trycka på ignore skulle bli en person som stödjer trafficking, kvinnovåld och barnporr. Jag vet bättre, och troligen de flesta andra också. Det kommer inte ens märkas för andra om jag gör det. Så varför är det då så svårt? Det känns som ett spammande och kedjebrev dolt i välmening. En varg i fårakläder.

Jag fortsätter nog ett tag till med att inte svara på förfrågningarna. Blunda frenetiskt, hålla för öronen och ropa "Lalalalalalala BINGO!". Ett problem som inte syns finns väl inte... eller? Det dåliga samvetet knackar ändå på dörren och vill att jag ska bjuda på kaffebröd. "Kom igen, stöd mig i detta, du kan hjälpa till genom att donera bullar till mig."

Trollkon.

Det talas om hur våldsamma datorspel påverkar dagens ungdom, men jag saknar den där debatten i media om hur farlig kombinationen Harry Potter och trafikkoner är.
Kon-troll-eri?

Nyare inlägg
RSS 2.0