Näktergalning

Jag hade en härlig dag. Jag fick följa med på Liseberg. Jag fick åka på vattenattraktioner. På Kållerado fick jag till och med breda ut mig ett litet tag och sniffa på vattnet innan han som bar mig övertalades att stoppa ner mig igen. Varför då? Jag hör ju ihop med vattnet. Jag fick titta på när det spelades på hjul och tärningar. Jag njöt och trodde dagen aldrig skulle ta slut. Efter Liseberg fick jag följa med till en pizzeria. Vilka härliga dofter. Men det var då det hände. Jag lämnades kvar. Jag trodde inte det var sant, men de gick utan mig. Jag hade många olika ångestfyllda tankar: Hade de hela tiden tänkt överge mig? Var Liseberg ett försök att mildra smällen? Var den här pizzerian mitt framtida hem nu? Hur skulle jag nu klara mig? Jag kände mig väldigt ensam. Jag gick vilse i mina tankar och förlorade greppet om tiden. Men plötsligt hände något. En främling tog hand om mig. Vi gick ut i regnet. För en stund lättades mina oroliga tankar av att återigen få komma ut och känna regnets smekningar. Men vem var det som höll i mig nu? Vart skulle vi? Till slut var vi framme hemma hos honom. För andra gången på kort tid undrade jag om detta nu skulle bli mitt hem. Skulle han kunna klara av att ta hand om mig ordentligt? Jag sov oroligt i några dagar. Men en dag kommer han hem och berättar att min ägare kommit och frågat efter mig. Jag fördes återigen till pizzerian där det tragiska hade inträffat och idag kom hon äntligen och hämtade mig. Som jag längtat! Nu är jag äntligen hemma igen. Jag kan återigen återgå till mitt vanliga liv som paraply igen.

Ytterligare en del av soundtracket över mina hoods här måste bli tjutet i vattenledningarna när någon duschar, samt plåttakets ljud när någon går på det. Detta verkar vara lite väl populärt just nu. Jag förstår inte ens hur de kommer upp på det. Jag har iofs heller inte försökt ta reda på det. Det såg ut som några av de som gick på taket, eller faktiskt sprang också, samlade mynt. Var det de själva som slängt ut dom där då eller tappar folk pengar genom fönstret? Ett plåttak är ingen önskebrunn. Inte en rökruta heller som vissa tycks tro.

Som ett sista dödsryck innan hösten tar över helt och hållet kom helt oväntat lite sol. Ett par satt i gräset i solen och tittade förälskat på varandra. Helt plötsligt var det tydligen väder för att flyga ballong. Så torsdagkvällen bjöd på "this kodak moment". Kanske flög de iväg med det sista av sommaren.

        - Vad har du planterat här då, jord eller?
        - Amaryllis. Blommar till jul.

Det är lite så det känns. Som comhem-reklamen. Det var ju bara några dagar sedan jag planterade chilin dock. Och mangon. Ampelliljorna är lite roligare på det sättet, där är det grönt redan från start. Jord är brunt. När jag var liten slängde jag alla mina bruna kritor, för det var fult. Mamma försökte med "men tänk om du ska rita träd eller pepparkakor?" men det funkade inte. "Det ska jag inte!" Grönt är skönt. Och där fick det här inlägget officiellt ett flummigt intryck.

Ooops, I did it again.

Ja Brittan är ju tydligen tillbaka. Comeback på MTV's VMA inatt. Lite lamt uppträdande. Var tvungen att leta upp det på youtube efter att ha läst en blogg inatt om det hela. Ser inte ut som hon är så engagerad tycker jag. Jag tycker mest synd om henne. Men kanske är kändislivet svårt att släppa. Min personliga åsikt är dock att hon bara skulle försvinna ett tag och ta hand om sig själv. Låta håret växa ut igen och komma tillbaka om några år med en mer mogen Britney. Ballader med gripande texter. I can see it happen. Iaf i en idyllisk värld där alla skuttar upp ur sängen med ett glatt leende varje morgon. Visst, jag kan förstå att det är lockande att fortsätta på samma koncept som fungerat tidigare och som genererat så mycket pengar. Har man vant sig vid de pengarna är det väl svårt att släppa taget. Men hur lång tid kommer det ta innan allt går åt skogen och hon tar livet av sig? Hon är mor, hon borde ta hand om sina barn. Och för att kunna ta hand om andra måste man må bra själv. Plantera om Britney och låt henne växa till sig lite och skaffa ordentliga rötter.

http://www.youtube.com/watch?v=FW2_TW7wUfs             För de som vill se uppträdandet från inatt. Det är inga brakhittar direkt hon kommer med nu, men är man känd sen tidigare så gör det ju inte så mycket.

Intag av Diklofenak BMM Pharma med mat och dryck:
Enterotabletterna måste sväljas hela med riklig mängd dryck (minst 1½ glas vatten). För maximal effekt skall tabletterna inte tas i samband med eller direkt efter måltid.

Detta står att läsa på FASS. Läste om det jag fick recept på av läkaren igår, motsvarande voltaren-tabletter. Var precis och hämtade ut dessa och när hon ska ge de till mig säger hon

        - ...och så tar du dem ihop med maten...
        - Eh, MED maten? Det står ju att man INTE ska ta de med maten?
        - Var har du läst det?
        - På FASS.

Hon kollar själv och får rätta sig till att "de kan orsaka irritation i magsäcken och för att lindra såna symptom kan man ta de ihop med måltid". Hon rodnar. Det kan inte vara så lätt att hålla reda på alla olika mediciner, men om man vill få en apotekare att rodna så rekommenderar jag FASS.se  :-) Petra var där nu strax efter mig och verkade lyckas genera en apotekare hon också. Verkade bli lite generad i ett samtal om Plackers för att hon nog inte använder tandtråd som Petra rekommenderar, blivande tandläkare och allt. Vi lyckas verkligen idag! :-)

Läste precis på mjölkpaketet. Där fanns tips för om man går vilse i skogen. Till exempel ett tips på om man har en synål och cerat eller smör i fickan som man smörjer in nålen i och lägger på vattenyta så den fungerar som en kompass. Alltid redo? Hur många är det som går runt med smör i fickan, eller ens synål? Det är sånt som bara händer på MacGyver. Tror det är någon på Arla som behöver en knuff in i verkligheten igen. Mu.

Jag tror det var aftonbladet jag läste i på jobbet idag (dvs igår) om hur utseendet står i relation till intelligensen. Kvinnor med stora bröst var smartare. Långa personer också. Och de med blå ögon smartare än de med bruna. Hann inte läsa ordentligt och hittar inte artikeln på internet. Tror dock knappast det finns intelligens i silikon.

I kontrast till detta såg jag "Lene Alexandra - My boobs are ok" som musikvideo på aftonbladets webbtv när jag letade efter artikeln. Vilket bestyrker teorin om att silikon inte är relevant i sammanhanget.

Frågan är dock om det finns nån sanning i denna forskning. Och vad det isf beror på. Är intelligens genetisk?

Ring.

-Ja hallå det är Anna.
-Ja hej Petra, det är --- på comhem. Vi har inte ringt förut va?
-Jo det har ni, men jag är inte Petra och hon är fortfarande inte hemma.
-Oj, hehe, förlåt *klick*



Jahapp.

Det finns vissa saker som ger mig en behaglig känsla i kroppen. Man mår bra av att le och ta till sig de små positiva sakerna här i livet ordentligt, istället för att hänga upp sig på det dåliga. Här är några saker som kan lyfta mig.

• Känna spårvagnens vibrationer i rälsen genom tunna skor
• Känna hårtopparna mot huden i svanken
• Doften av sommar på solkysst hud
• Att höra av från någon man tycker om
• Att bli pillad i håret
• Att bli smekt på ryggen
• Att känna sig tillfreds med något man har lyckats uträtta
• Att få glädjande nyheter
• Att höra en bra låt
• Kramar
• Att se en bra film eller läsa en bra bok
• Att bryta av vardagen med något lite speciellt
• Att få massage
• Trevligt umgänge med till exempel sällskapsspel
• Att minnas bra saker som hänt, till exempel genom kort eller filmsnuttar eller genom samtal
• Att mysa med något lent och mysbelysning
  
• Att hitta ett shoppingfynd
• Barn och djurs små påhitt
• Att ligga bredvid eller på någon man tycker om och lyssna på andetagen
• Att få vara nära och bara vara
• Att inte känna av några "måste" och "borde"
• Att ha det estetiskt tilltalande omkring sig
• Sommarbad och sol
• Ett lätt sommarregn
• Sparka i höstlöv
• Plocka blommor
• Rita
• Leka med barn och uppleva nostalgi och barnet inom sig
• Att få brev - med posten helst
• Att göra något för andra, att få göra någon glad
• Sjunga med i en bra låt eller sjunga fina stämmor
• Plocka hallon/smultron/jordgubbar och äta direkt
  

Vad kan man ge en person som får för sig att sparka ut en ruta i dörren på spårvagnen så att den tas ur trafik direkt pga sabotage så vi fick gå av och vänta 20 minuter på nästa vagn som jag  då lika gärna hade kunnat ta direkt och handlat lite mer på jobbet utan att stressa? Ja, när man inte riktigt vet vem/vilka det var så man kan blänga lite och iaf med kroppsspråket visa hur dumt gjort det var... ja då får man väl ta och skriva en blogg om det istället. Grattis till utmärkelsen.

Idag har jag fått lära mig en ny muskel: bröstmuskeln. Jag har också lärt mig hur ont den kan göra. Intressant. Fortfarande öm. Den gången jag fick massage på rumpan var jag öm i några dagar efteråt. Det kan iofs vara kul att kommentera: "Jag har ont i rumpan!" :-) Den här gången matchar jag ömt bröst med rivmärken på benen. Fint. Jag kan verkligen inte rekommendera att simma i vass som är avhuggen under vattenytan.

Jag har alldeles för lätt för att få träningsvärk. Hur många andra kan "skryta" med att ha haft träningsvärk i ögonen t.ex.?

Måste bara testa hur det blir när man infogar bilder. Och så kan man ju drömma sig tillbaka lite till tiden när jag faktiskt bodde där. Jag gillar Göteborg, det är en mysig stad och rätt lagom i storlek, man kan cykla nästan överallt. Till och med cyklat till IKEA :) Fast jag får ont i knäna av att cykla. Och det känns ju lite tantigt att halta runt lite. Men å andra sidan har jag varit tant sen jag var 18 och jobbade i kiosk. "Å så ger du pengarna till tanten i kassan." Hmpf. Vad var mamman då om jag var tant? Dinosaurie.

Vad har egentligen bröst med musik att göra? Eller någonting alls som handlar om att sälja? Fast förvisso... när jag tänker på det... Det ÄR insidan som räknas. Men i vissa fall är utsidan något som förgyller. I vissa fall är det det enda man ser. För man kommer inte tillräckligt nära för att få ta del av insidan. Vissa sprider sina insidor som blomblad i vinden milda sommardagar. De som tar sig tid att stanna upp och titta sig omkring kan ta del av det mjuka fallandet. De små sakerna i livet att njuta av. Att ta del av andra. Att få lära känna andras insidor är värdefullt. Men om man inte har tid att lära känna en insida kan en utsida duga att vila ögonen på. Fast jag tittar inte så mycket på den oftast.


Mat måste man äta. Den har en smak, men även ett utseende. Och ett tilltalande utseende på maten kan förhöja smaken. Kanske är det så även med människor? Iallafall för vissa. En del måste tydligen ha en lockande utsida för att vilja närma sig för att smaka på insidan. Tänk så många smaker de missar då.


Lämnade Stockholm idag. Tidsoptimist som vanligt. Missade bussen. Stress och taxipengar som straff. På tåget satt jag bredvid en man som luktade något diffust obehagligt och spenderade större delen av resan med att trycka på sin mobil, eller prata i den. Grälade med någon, på ett lågmält sätt som tydde på att de brukar bråka. La på några gånger. Och bakom satt barnen. Hur det måste vara att leva med något sådant. Jag må klaga på mina föräldrar ibland, men det är ändå bagateller egentligen. Fast jag kommer älta pappas korta humör nu ett tag... tyckte inte jag var värd en utskällning, men om han nu inte kunde hålla sig då mitt i ilskan så borde jag ha fått en ursäkt efteråt. Men det är ändå inte vanligt. Mer sorgligt att gräla med vana.


Kommer jag bli som min mor? Hur mycket tar man efter från sina föräldrar egentligen? Hur lätt är det att bryta loss från de fack man hamnar i, formad av föräldrar och omgivning? Det är aldrig för sent att lära en gammal hund att sitta sägs det. Men jag då? Jag ska... sluta nu. :-)