Näktergalning

Mikrovågsugnen har flyttat ifrån mig. Brödrosten också, men det fick jag en ny i födelsedagspresent. Känner mig så insnöad i tankarna, lite smått handikappad. Jag är ofta dålig på att komma ihåg att äta. Tyvärr är sömn och mat något jag prioriterar bort ibland, om tidsbrist infinnes. Nu cirkulerar de flesta av mina mattankar kring mikrovågsugnen som jag inte har. Jag känner mig handfallen. Självklart klarar man sig utan mikro, det går alldeles utmärkt att laga mat på spis och i ugn. Det är bara det att jag kommer av mig när jag går till köket för att hitta något att äta. Jag tänker på mikron och blir helt inkompetent vad gäller matlagning och fantasi. Kanske är mikron min matmusa? Även om jag inte använder den så står den där, trygg och stabil och viskar uppmuntrande saker i mitt öra "det där ser jättegott ut, du är så duktig, kan inte jag få värma lite av det där sen?". Jag äter, men dåligt. För att blidka magen har jag nu köpt på mig drickyoghurt och bananer, det är trots allt en start.

Det är samma sak när man ska laga mat till vegetarianer och liknande. "Ok, jag ska laga någonting utan kött. Vad kan jag laga? Hm.... kött..... kött..... kött..... kött....." Det är som att säga åt någon att inte tänka på morötter. Vad tänker man på då? Jo, morötter. Lägg till en morotsviftande galning framför ögonen och den hjärngymnastiken blir inte att leka med. Jag brukar nöja mig med Sudoku för att träna hjärnan ibland.

Faktum kvarstår. Jag behöver en mikrovågsugn. Dammsugare är också en nödvändig, viktig sak jag måste införskaffa. Är det någon som har tips på vad man ska köpa? Elektronik känns som en stor djungel. Skulle vilja ha en infödd guide till navigeringshjälp. Hur hittar man rätt?

Uti vår hage handlar om preventivmedel. Växterna som räknas upp skulle vara medicinalväxter som antingen fungerar som preventivmedel eller abortframkallande. Det fick jag lära mig för ett tag sedan när vi sjöng det med kören och någon tog upp detta. Nu får jag istället ta upp det som ännu en sak jag inte visste, att det antagligen är en modern omtolkning. Det stämmer alltså troligen inte enligt Bengt af Klintberg.

Skratten i rajrajrajrajrajrajrajrajraj, även känd som Turistens klagan av Cornelis Vreeswijk, är från barn som löper kalabalik under inspelningen och var inte tänkt att vara med från början men är antagligen en stor anledning till att sången blivit så populär. Det är ju så charmigt med barnskratt.
Jag hittade dessutom den här piffiga lilla snapsvisan, borde inte vara så svår att lära sig:

Precis när jag börjar känna mig lite duktig så tar flyttkartongerna slut. Jag har läst hos Michanek hur hon virrar runt i sina försök till städning och tänkt att så virrig är ändå inte jag. Därför beslutar jag mig för att hämta fler kartonger och fortsätta packa innan handlingskraften försvinner. Jag kommer på att jag kan ta med soporna också och går för att samla ihop dem. Sen kommer jag på att jag har räkningar att betala och sätter mig vid datorn igen för att göra det. Går tillbaka till köket för att hämta nyckeln till källaren. Går tillbaka till sovrummet och funderar på vad det var jag skulle göra. Kommer till slut iväg ner till soprummet. Känner mig duktig igen. Slänger kartongerna i det vanliga hålet. Slänger lite annat. Det luktar inte direkt nyponrosor. Ska slänga  lite metall. Upptäcker att det numera står kartong där. Tittar där kartonghålet är. Det står metall där. Jag slängde ju precis kartong däri! Känner mig inte så duktig längre. Så får man väl inte göra? Ändra så där? Är det därför normala människor inte källsorterar klockan ett på natten? Tur att jag ska flytta. Det är bäst att jag fortsätter packa lite.

Jag är lite väl bra på att skjuta på saker. Det går extra bra när man passar på att göra något av allt det där andra som man också borde göra istället. Det kan vara nyttiga saker det också, som att städa, diska eller liknande. Just nu packar jag istället för att städa, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. En fördel skulle kunna vara att man kan skylla på flyttstöket om någon skulle se hur stökigt det ser ut här. Jag nyser. Det kan ju aldrig bero på att det är dammigt, jag som är så bra på att städa! Och hyllorna börjar bli tomma...

Ett kvarts sekel plus moms. Paket. Ingen tårta. Snart blir det maffig sång av hundratalet duktiga korister. Det är nog bäst att jag ser till att lukta gott när jag antagligen hamnar i sådan fokus. Här hemma är fortfarande tomt och ekande. Kan stryka över fler saker på flyttlistan nu. En vecka kvar.

Har precis klickat på "ignore" till alla Causes på Facebook som har legat och gnagt på mitt samvete. Ignorerade även några nya applications, samt rensade bort några som inte gav nånting ändå. Så befriande! Rensade även lite gamla sms tidigare, och konversationer. En del som jag inte kunnat släppa tidigare. Fast de ändå bara gör ont. Varför man utsätter sig så. En gåta. Nu är flera borta, och när jag orkar fortsätta (det gick väääääldigt trögt) ska fler bort. Alla som gör ont ska bort. Jag måste låta mina ömma tår läka någon gång. Måste sluta peta på sårskorpan om och om igen så såret går upp. Ibland går det inte att styra bara. Nej, bort med det! Det är befriande. Jag KAN flyga! Jag Är inte rädd! Nostalgi är inte alltid trevligt.

Tänk vad mycket nyttigt man får gjort av allt sådant man borde göra som man skjutit upp när man använder det som svepskäl att skjuta upp något annat. Städa och packa är det jag borde göra istället. Efteråt kommer det också kännas befriande.

Jag har en ångest. Den handlar om min rumpa.

På fredag är det julkalas med kören. Den här gången är alla tre delkörer inbjudna och temat för kvällen är Monty Python. Antagligen började det som ett galet infall, som dessutom troligen härstammade från en kommentar jag slängde ur mig innan jag gick iväg för att hämta en sak. Vi ska nämligen gyckla för de andra delkörerna, det hör liksom till. Det var lite ont om idéer men det som beslutades var att vi ska sjunga Moon River. Vi ska vara iklädda förkläden. Och vi ska, precis som Monty Python i "Sit on my face and tell me that you love me" ha nakna rumpor där bak. Moona till Moon River, snurra ett varv på slutet och visa rumpan. Idén är bra, den är väldigt Pythonesk, men jag känner mig inte riktigt helt tillfreds med att visa rumpan. Det var några få som var kvar efter kören i måndags och kom fram till detta. Jag hade hoppats att det skulle komma protester och att det skulle rinna ut i sanden, men till min förvåning är responsen hittills väldigt positiv. Jag är sällan naken. Helt naken, dvs även utan trosor, är jag bara när jag duschar eller när någon annan tar av mig dem. Nu får jag försöka komma på hur jag ska kunna dölja så mycket som möjligt, samtidigt som man visar upp sig. Less is more, den teorin tänkte jag nog nyttja. Stringtrosor eller något beige/hudfärgat är också alternativ. Vi får se hur det här går. Damkören kommer bli beryktade i alla fall. Fotograferande och filmande av det här gycklet bör förbjudas.

I skuggan av allt det här är det lätt att glömma bort att jag också ska komma på hur jag ska klä mig resten av festen, enligt temat: Monty Python. En riddare som säger "nee! nee!"? "You must cut down the mightiest tree in the forest... wiiiith.... a herring!" På lördag är nästa fest, med anknytning till jobb och inte kör den här gången. Temat för lördagens fest är "något prickigt, randigt, guldigt och något lånat från det motsatta könet". Det är kul med tema, men min fantasi känns något begränsad just nu. Om det är någon som har förslag så tar jag gärna emot det.

Det finns 310906 personer i Sverige som har mitt förnamn.
Det finns 448449 som har mitt mellannamn.
Det finns 21717 som har mitt efternamn.


Personer som var folkbokförda i Sverige den 31 december 2006 ingår i sökningen på SCB's sida. Mina förnamn är de två vanligaste kvinnonamnen i Sverige. Måste vara fler än jag som tycker det är fina namn alltså. Det är inte alltid jag reagerar på mitt namn när någon ropar. Det finns så många Anna, Hanna, Johanna, Mamma, Anja, Emma och allt vad det kan vara som låter likadant.

Och så var den här dagen förbi. Vad har jag gjort idag? Vaknade. Stannade kvar i sängen länge som vanligt. Fick sms från jobbet och ringde några gånger för att försöka erbjuda mina tjänster, men de hade fullt upp så när vi lyckades få till ett vettigt samtal var jag inte så sugen på att jobba längre idag. Tog lite fler tider framöver istället, för det är inte många timmar jag har jobbat hittills den här månaden. Ungefär lika många timmar på hela månaden som T har i övertid den här veckan. Vet inte vilket som är värst. Jag har tittat på bloggar, det verkar ha blivit min nya grej. Det var inte många som blivit uppdaterade, men jag tittade ändå. Jag har duschat och klätt på mig. Ätit frukost och gjort hamburgare med klyftpotatis. Jag har gått igenom musik för att lista för min egen skull och för att skicka till M som ska på fest med afterski-tema imorgon. Jag har telefonerat om nya lägenheten. Vattnade blommorna i köket. Jag har äntligen gått ner med sopor och kompost till återvinningsrummet samt hämtat flyttkartonger från källaren. Jag har också diskat. Har funderat på gyckel-material för kören till julkalas med Monty Python-tema. Jag har också klickat på Facebook några gånger under dagen, har inte hänt så mycket där heller idag.

Jag har inte städat, dammsugit, packat, jobbat, tittat på tv, läst en bok, sett en film, vikt tvätt, förberett praktiska saker inför flytten, vattnat blommorna i mitt rum, försökt sanera ohyran som dykt upp på några växter, organiserat in mina körnoter i pärm eller något annat mer nyttigt av alla de saker jag egentligen skulle behöva göra istället. Dagen är förbi, men jag förstår inte riktigt hur. Hur kan det lilla jag har presterat idag fylla en hel dag? Har inte ens klarat av att gå och lägga mig i tid. Jag börjar jobba om sju timmar. Jag är förbryllad.

        - Det är så skönt att det är en vettig människa som ska flytta in.

Det är väl ett rätt bra betyg ändå? Även om hon inte känner mig. Pratade med tjejen som bor i lägenheten jag ska flytta till idag. Det känns skönt att hon verkar vara en vettig människa hon också. Hon undrade om jag ville att hon skulle ta bort kakeldekoren (recept) i köket och jag undrade om det var möjligt att flytta in tidigare än måndagen den tredje. Recepten får sitta kvar och flyttdatumet består, det är fortfarande den tredje som gäller. Hon har som tur är hittat en ny lägenhet, femtio meter från den här, men får inte flytta in förrän 1 januari. Det blir till att flytta hem till föräldrarna under tiden för henne. Om det inte går att matcha datumet exakt så tar jag hellre dubbelhyra än att tvingas flytta fram och tillbaka. Har några som hjälper till den tredje, inklusive chaufför. Det känns bra.

Tog första steget idag och hämtade kartonger att packa i från källaren. Nu är det bara att sätta igång. Jag har fått planlösning till lägenheten också. Vad tycks? Min blivande lilla etta på trettiosju kvadrat. Jag hoppas att jag kommer trivas. :-)

Jag kände på mig att det skulle bli fel någon gång, det kändes bara som en tidsfråga (lite tvetydigt där dessutom) tills jag skulle ta fel på tiden. Idag hände det. Jag stressade iväg till kören en timme för tidigt. Klockan var tio över fem när jag öppnade dörren till replokalen och trodde jag var sen, men den var tom! Förvirrad gick jag till körlokalen där tre andra tjejer satt i sofforna och softade lite och det var först där jag förstod att jag tagit fel. Förstår inte riktigt hur det gick till, men blev väl förvirrad av all sömn inatt och måste ha tänkt på torsdagskörens reptid som är fem till åtta istället för sex till nio som idag. Kunde knapra i mig lite knäckebröd och frukt under väntan i alla fall. Vi sjunger julmusik för fullt i båda körerna nu.

        - Måste man andas?
        - Det rekommenderas.

Det tipset fick en tjej i kören av dirigenten när vi diskuterade andningar i en sång. Efter repetitionen blev det fika, snack och sång som vanligt. Har alltid svårt att slita mig så jag brukar bli kvar till slutet, så även idag där uppbrottet inte blev runt 23.30. Ganska många manskorister med på efter-köret idag, så fick flera smakprov på smäktande manskör idag, det är verkligen något att njuta till. Försökte övertala dem till att komma och sjunga serenader för oss oftare.

För övrigt kan jag tillägga att väggklockan i vår körlokal har en påklistrad bild av körlegenden Eric Ericsson på sig, vilket jag noterade idag. Nämnde att jag har hans autograf (det är nog min enda dessutom) och det var lite kul att det för en gångs skull ändå var folk som vet vem han är när jag kläcker ur mig det. Han dirigerade när vi sjöng för kungen då han fyllde 50 och jag gjorde likadant som en kompis i klassen som bad om hans autograf. Tilläggas kan dessutom att vi efter detta tillfälle fick ett slags diplom med idolbild på kungen som tack för att vi sjöng. Den kopierade namnteckningen därpå var dock hovmarskalkens.

Jag ville gå och lägga mig redan kvart över fem igår kväll, men härdade ut tills klockan blev åtta. Sen sov jag, vaknade några gånger men somnade om och vaknade inte ordentligt förrän klockan blev tolv. Man kan nog lugnt säga att jag var lite trött och behövde den sömnen. Helgen har varit riktigt kul, vilket också varit den största anledningen till att det inte heller har blivit så mycket sömn. I kombination med alkoholen som intogs på festen i lördags så var det extra svårt att komma upp ur sängen igår.
 
Jag var en av tre som hade hand om att plocka fram frukosten i lördags. Tyckte vi fick till det på ett estetiskt, tilltalande sätt. Det var ett mycket bra ställe att vara på. Förutom att vi fick ta med oss egna lakan och städa själva efteråt så var det mer som ett hotell än ett vandrarhem. Den stora lokalen på bilden var där vi var mest, sjöng igenom våra låtar till lucia och julkonserter, åt alla måltider samt festade. Vi har även hunnit med finurlig tipspromenad, namnlekar samt en lek som gick ut på att två klädnypor skulle sättas fast på någon annans kläder om man fick den på sig själv. Jag höll på att bli sist ut med en av klädnyporna igår, men lägligt nog kom det två korister till när jag stod och väntade på spårvagnen för att komma hem, som fick med sig klädnypan istället.

Mitt alter ego fick heta Ljushuvud/Lilla Anna, jag hade den lilla ljusslingan runt huvudet och min lilla Lilla Anna-docka vid midjan. Det folk undrade över mest var hur jag fick ström till ljusen, den lilla dosan med batterier hade jag stoppat i fickan. Övriga besökare på festen var till exempel en kirurg, en backslick-flata, Flida, en biskvi, Susanna Kallur, Simone de Vagabond och Knut. Vi fick i uppgift att framföra gyckel med sex olika ord som inspiration. Min grupps (Tics-kören) ord blev klocka, visa, hatt, förtvivlande, längtande och axel och av detta blev resultatet en tiggare och en stressad konsument och resultatet av deras möte blev ett barn som hette Ferdinand, som trivdes bättre här, med sin hatt och sina tics, utanför konsumentsamhället.

Charlotte skriver om lustiga översättningar på låtar och får mig att tänka.

Att M.A. Numminen sjunger på finlandssvenska är nog rätt känt efter framgången med "Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig". Kanske mindre känt är hans "Slå mig med din rytmenpinne" eller att han också kan sjunga på finlandstyska med sin speciella röst: "Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen."

David Hasselhoff kan vara roande i sig själv redan när han sjunger på engelska, men har något extra på tyska, liksom så många andra engelsmän och amerikanare som försöker sig på att sjunga på tyska. "Du bist alles was ich habe auf der Welt. Du bist alles, was ich will." Han verkar i vilket fall som helst, liksom M.A. Numminen sjunga med självdistans och vara medveten om hur han låter.

Det finns andra som gör sitt bästa och det blir mer roande på något sätt när det görs allvarligt. Som när Nat King Cole sjunger en smäktande amerikanskbetonad smörsångsvariant av "Oh Tannenbaum, oh Tannenbaum, wie treu sind deine Blätter". Eller varför inte Beatles på tyska... "Komm, gib mir deine Hand" Listan kan göras lång. Har inte Monthy Python flera sketcher och liknande på tyska? ("Don't mention the war!")

Så varför inte göra som Charlotte tipsar om och översätta en valfri sång. Det går att göra själv också, vilken smörpopsång som helst med "baby" i texten blir lustig i en översättning med sådan stark kärlek till "åh bebis" och allt vad som sångaren vill göra med denna bebis. Jag blev inspirerad av David Hasselhoff och testade att översätta Baywatch Theme Song. Jag måste hålla med om att det blir lite poetiskt, på ett förvirrat sätt. Om kommunikation länder emellan går genom det här textöversättningsverktyget är det inte så konstigt att det finns krig, med de missförstånd som måste uppstå då.

145 inlägg och 115 kommentarer. De börjar komma ifatt! Visserligen är väl hälften av kommentarerna mina. Saknar några funktioner på den här sidan egentligen, som en svarsfunktion till exempel. Tänk om kommentarerna kommer ifatt inläggen? Om bloggen består av mer kommentarer än inlägg? Ska det vara så? Jag ska inte klaga, det är trevligt med kommentarer, lite feedback. Kom på mig själv igår med att vara så inne i kommentarerna att jag glömde bort inlägg. Och vad ska folk då kunna kommentera? Man kan ju blogga av olika anledningar. Jag vet inte riktigt varför jag gör det. Vet inte ens riktigt varför jag började. I början smög jag lite med att jag hade en blogg, var inte många som hade adressen. Nu sprider jag den lite mer, vilket leder till att jag inte vet vilka som läser, förutom vissa, bara hur många. Det var det här med att komma på vem man är och vad man vill. Mitt ständiga problem. Jag vet inte ens vad jag vill med det här inlägget. :-)

Jag tycker ändå om formen att uttrycka sig på, ett forum att ventilera sig på och så får andra välja själva om och hur noggrant de vill läsa. Försöker hålla mig mer till tankar än vad jag har gjort under dagen, inbillar mig att det är mer intressant att läsa än vad jag har gjort (spenderat dagen i sängen, sjungit med kören eller jobbat), vad jag har ätit eller vad jag har sett på tv. Det lever sitt eget liv ibland dock, inser att det är precis det jag skriver om ändå. Det spelar ändå inte så stor roll, jag kommer aldrig bli en kändisbloggare med hundratals besökare per dag. Och det passar mig rätt bra. Det måste vara en enorm prestationsångest.

Kanske någon som vill kommentera det här nu. Frågan är vilken kategori ni faller under då i Fjellborgs guide till bloggkommentatorerna på Tjuvlyssnat.

Många verkar växa ifrån present-glädjen. Jag saknar förvisso väldigt många vuxenpoäng redan som det är, men som sagt, jag vill ha paket. Mina bröder brukar önska sig pengar. Jag tjänar mina egna pengar, när jag fyller år vill jag ha paket. Ju fler desto bättre. Mamma har förstått detta. Hon brukar ge mig komplimanger för mina långa önskelistor. För att önska mig något måste jag skriva önskelista. Dels har jag så dåligt minne, så när jag kommer på något jag vill ha måste jag skriva ner det för att kunna komma ihåg det. För min egen skull också, så jag kan skaffa det själv om jag inte får det när jag fyller. Jag brukar få vänta till efter jul förvisso, för då stryks det jag redan fått över och samma önskelista används. Dels har jag också svårt att önska mig något muntligt. Det känns så krävande på något sätt "Köp det här åt mig!".

Julafton. Julklappar under granen. Det är jul för mig. Återigen, jag tycker om paket, både att få och att ge. Men visst kan det bli en stress i att skaffa fram något bra. För två år sedan gjorde vi så att alla köpte ett paket var, för ungefär femtio kronor, och sedan fick man välja ett paket utan att veta vad det var i det. Det betydde att man skulle köpa något som skulle kunna passa alla, från vuxna 50+ och lillkusinen som var nio år då. För min del kändes det rätt misslyckat. Har gjort så några år med tjejkompisarna, där passar det bättre. För två år sedan fick jag ingen julklapp alls som jag var nöjd med, tog inte ens med mig tillbaka till Göteborg. Kalla mig barnslig eller vad som helst, men för mig tar det bort en stor del av julkänslan.

Förra året protesterade jag mot det systemet och jag fick min vilja igenom. Till alla andras förtret, för alla andra tyckte det var jätteskönt att slippa komma på vad man skulle ge bort. Särskilt min mor, för det är hon som får komma på vad alla andra ska ge bort också. Mina bröder, pappa och moster frågar alla mamma om förslag. Klart det är svårt. I år har jag motvilligt gått med på att återta något liknande, jag inser att jag måste släppa taget om barndomen. Jag blir snart 26, det är nog dags nu. I år är dock tanken att man ska lägga ner lite mer på paketet som ska ges bort. Det får kosta lite mer, och om någon (mamma) styr upp det hela så får varje person en särskild person att ge julklapp till, så det blir mer personligt. Jag hoppas att det blir mer lyckat än för två år sedan.

Jag har en påse med presenter på mitt rum. Den ska stå där i tre veckor till utan att röras. Fast kanske att jag kommer klämma lite på några av paketen i förväg. Får man göra det? Så här långt i förväg fick jag inte ens paketen i Brighton eller Uppsala. Tur jag har karaktär! ...i alla fall med vissa saker. Men när det gäller presenter vill jag att det ska kännas rätt, och helst som om man vore liten igen.

Vi får väl se hur det blir nu då, men det är nog lite nyttigt att bo sambo med en blivande tandläkare ändå. Jag har skaffat mig en tungskrapa och jag använder nog tandtråd oftare pga henne också. Dessutom har jag hittills bland annat lärt mig att man inte ska borsta tänderna en halvtimme efter man ätit/druckit citrus, eller något annat med syror, för det löser upp emaljen. Däremot kan man neutralisera syreattackerna med ost, mjölk eller liknande. Det behöver inte vara just V6 eller Extra som i reklamen, men det är bra att tugga tuggummi efter maten för att öka salivproduktionen och därigenom motverka syreattackerna i munnen, gärna så länge som en halvtimme minst. Ja, om hon nu bara kan lära sin pojkvän att borsta tänderna utan att skvätta så mycket, så är jag nöjd!