A sentimental journey.
Här sitter man och försöker plugga. Tankarna kretsar kring skolan och om det inte är dags att börja laga mat. Så ringer pappa och berättar att farfar dog inatt. Först känns det bara som något han säger, det är inget som jag tydligen klarar av att registrera på ett medvetet plan helt. Sen börjar jag tänka på julafton, sista gången jag pratade med honom. Han är så söt. Eller var. Eller är. Han använde ord som "Hej allra käraste rara lilla Anna" och jag blev lite rörd. Han undrade när jag skulle komma och hälsa på. I början av mars skulle han ha fyllt 85 år, och jag hade tänkt åka upp dit till Luleå med pappa och faster. Nu blir det en begravningsresa vid ungefär samma tidpunkt antagligen. För en tid sedan sa han att han trodde han hade ett halvår kvar att leva. Jag tror att han hade rätt.
Farfar har alltid kommit i skymundan av farmor, som ganska nyligen diagnostiserats med frontallobsdemens, kanske den mest aggressiva sorten. Farmor sa till mamma redan första gången de träffades att hon skulle dö snart. Då hade hon inte ens fyllt 60. Hon pratar konstant. Hon tillhör den gamla traditionen och vägrar sitta med vid matbordet när vi äter. Istället pratar hon. Och pratar. Och erbjuder sig att läsa för oss från text-tv, och gör även detta, även om vi tackar nej.
Det är farmor som berättar om alla sjukdomar hon har, hur sjuk hon är och hur ont hon har och alla mediciner hon tar. Farfar syns inte lika mycket bredvid henne. Han är tvärtom, och döljer hur han mår. Som den gången han reste sig och på farmors fråga vad han skulle göra svarade att han skulle ringa en ambulans. Det spelar ingen roll hur dåligt han egentligen mår, han döljer det ändå. Han har haft hjärtproblem och ansiktsförlamning och jag har gång på gång fått höra att han inte mår bra. Ändå förstår man inte. Bara lite. Jag ville åka upp dit nu för det kändes som det skulle kunna bli sista gången. Jag hann inte.
Farmor finns kvar, men frågan är hur länge till. Hon bor på hem och är ganska arg för detta. Hon vet ännu inte om att farfar är död. Han finns inte mer. Jag minns inte när jag var där sist. Det är alldeles för långt till Luleå tyvärr.
Pappa berättar att farfar hittats död hemma av en granne, som gått dit på min fasters begäran. Men det är tanken på det där senaste telefonsamtalet med farfar får mig att förstå. Nu vill tårar komma fram ur ögonen och talet fastnar nästan i halsen. Ändå kämpar jag emot, för pappas skull, tills jag lagt på. Varför då? Varför inte visa att jag blir ledsen när jag nu faktiskt blir det?
Jag är glad att jag fick det där sista telefonsamtalet med farfar,
men ledsen att jag inte hann åka dit för att hälsa på.
Tankarna på skola och mat har försvunnit för stunden.
Farfar har alltid kommit i skymundan av farmor, som ganska nyligen diagnostiserats med frontallobsdemens, kanske den mest aggressiva sorten. Farmor sa till mamma redan första gången de träffades att hon skulle dö snart. Då hade hon inte ens fyllt 60. Hon pratar konstant. Hon tillhör den gamla traditionen och vägrar sitta med vid matbordet när vi äter. Istället pratar hon. Och pratar. Och erbjuder sig att läsa för oss från text-tv, och gör även detta, även om vi tackar nej.
Det är farmor som berättar om alla sjukdomar hon har, hur sjuk hon är och hur ont hon har och alla mediciner hon tar. Farfar syns inte lika mycket bredvid henne. Han är tvärtom, och döljer hur han mår. Som den gången han reste sig och på farmors fråga vad han skulle göra svarade att han skulle ringa en ambulans. Det spelar ingen roll hur dåligt han egentligen mår, han döljer det ändå. Han har haft hjärtproblem och ansiktsförlamning och jag har gång på gång fått höra att han inte mår bra. Ändå förstår man inte. Bara lite. Jag ville åka upp dit nu för det kändes som det skulle kunna bli sista gången. Jag hann inte.
Farmor finns kvar, men frågan är hur länge till. Hon bor på hem och är ganska arg för detta. Hon vet ännu inte om att farfar är död. Han finns inte mer. Jag minns inte när jag var där sist. Det är alldeles för långt till Luleå tyvärr.
Pappa berättar att farfar hittats död hemma av en granne, som gått dit på min fasters begäran. Men det är tanken på det där senaste telefonsamtalet med farfar får mig att förstå. Nu vill tårar komma fram ur ögonen och talet fastnar nästan i halsen. Ändå kämpar jag emot, för pappas skull, tills jag lagt på. Varför då? Varför inte visa att jag blir ledsen när jag nu faktiskt blir det?
Jag är glad att jag fick det där sista telefonsamtalet med farfar,
men ledsen att jag inte hann åka dit för att hälsa på.
Tankarna på skola och mat har försvunnit för stunden.
I maj fyller farmor 86. Kanske.
Min söte Farfar, i tröja han själv anpassat som han ville ha den.
Oktober 2006.
Min söte Farfar, i tröja han själv anpassat som han ville ha den.
Oktober 2006.
"Jag har en liten surprise till dig."
Jag är lite osäker på vem av oss som är mest reklamskadad, jag eller killen från Poståkeriet. För det var hans ord när han ringde första gången tidigare idag: "Jag har en liten surprise till dig." Jaha? "Jag har din dator här." Inom mig ser jag en bild av en trälåda som sparkas upp för att visa upp sitt OLW-fyllda chipsinnehåll.
Så nu är den tillbaka, datorn. Dock inte utan problem, eftersom HP eller Infocare gjort bort sig med adresserna, så efter några fler telefonsamtal fick jag åka och hämta den själv. Jag kommer få tillfälle att öva mig på att klaga, ska höra av mig till 3, SF, HP och hyresvärden. Jag som är så dålig på att visa missnöje, hur ska det här gå?
Petra har fått lägenhet, dagens andra surprise. Eller ja, jag visste förvisso att det kanske var på G.
Nu är 'ledighet' återigen förknippad med skuldkänslor i form av "jag borde..." Än en gång blir jag påmind om hur bra jag är på svepskäl. Jag måste bli bättre på att plugga, det räcker inte med goda föresatser. När det gäller att sätta betyg kommer man inte så långt på enbart goda tankar, även om det påstås att det är de som räknas. Jag visste redan från början att jag även sen tidigare tycker om studentlivet, men inte att plugga. Hur som helst ska jag ge det här en chans nu, även om jag inte riktigt vet vad jag ska tycka. Hur vet man hur mycket man vill någonting och hur mycket man är beredd att satsa? Det är väl delvis det som återstår att se.
Så nu är den tillbaka, datorn. Dock inte utan problem, eftersom HP eller Infocare gjort bort sig med adresserna, så efter några fler telefonsamtal fick jag åka och hämta den själv. Jag kommer få tillfälle att öva mig på att klaga, ska höra av mig till 3, SF, HP och hyresvärden. Jag som är så dålig på att visa missnöje, hur ska det här gå?
Petra har fått lägenhet, dagens andra surprise. Eller ja, jag visste förvisso att det kanske var på G.
Nu är 'ledighet' återigen förknippad med skuldkänslor i form av "jag borde..." Än en gång blir jag påmind om hur bra jag är på svepskäl. Jag måste bli bättre på att plugga, det räcker inte med goda föresatser. När det gäller att sätta betyg kommer man inte så långt på enbart goda tankar, även om det påstås att det är de som räknas. Jag visste redan från början att jag även sen tidigare tycker om studentlivet, men inte att plugga. Hur som helst ska jag ge det här en chans nu, även om jag inte riktigt vet vad jag ska tycka. Hur vet man hur mycket man vill någonting och hur mycket man är beredd att satsa? Det är väl delvis det som återstår att se.
Abstinens.
Jag tror inte jag har kunnat sätta på min dator någon gång det här året. Kan det vara milleniebuggen som slagit till, i efterhand? När jag pratade med växeln hos servicestället frågade de nästan direkt efter att jag sa att jag hade en trasig dator, om den inte gick att sätta på alls. På ett sätt är det ganska skönt att få en paus, för det är så lätt att fastna framför datorn när man inte har något bättre för sig. Man betyder jag. Något bättre... ja, allting är väl relativt. Hur som helst blir det mycket jobbigare när man har saker som måste göras. Som att betala räkningar. Särskilt eftersom vissa försvunnit i flytten och jag därför fått några påminnelser. De är inte särskilt vänliga i sitt uttryckssätt. Översatt känns andemeningen som "nu jävlar betalar du, annars får du problem här!".
Första repet med kören ikväll, det känns skönt att få ett slut på sångabstinensen som lurat under julledigheten. Så hittade jag en dator på vägen hem också. Pluspoäng. Ser att det är några inne varje dag och tittar här, trots att jag inte finns här för att skriva något. Tappra själar. Nu är det en liten uppdatering i alla fall. Har en hel del att fundera på, vet inte om det är bra eller dåligt att jag är mer eller mindre tvungen att ta iu med det själv istället för att ventilera det i skrivna ord över internet. Till exempel, hur blir ekonomin nu som student? Mer lön ger mindre lån, men samtidigt måste det finnas tillräckligt med tid för att plugga.
Hm, nu blev det mörkt här. Dags att bege sig till spårvagnen. Godnatt. Jag hoppas att jag återkommer inom en snar framtid.
Första repet med kören ikväll, det känns skönt att få ett slut på sångabstinensen som lurat under julledigheten. Så hittade jag en dator på vägen hem också. Pluspoäng. Ser att det är några inne varje dag och tittar här, trots att jag inte finns här för att skriva något. Tappra själar. Nu är det en liten uppdatering i alla fall. Har en hel del att fundera på, vet inte om det är bra eller dåligt att jag är mer eller mindre tvungen att ta iu med det själv istället för att ventilera det i skrivna ord över internet. Till exempel, hur blir ekonomin nu som student? Mer lön ger mindre lån, men samtidigt måste det finnas tillräckligt med tid för att plugga.
Hm, nu blev det mörkt här. Dags att bege sig till spårvagnen. Godnatt. Jag hoppas att jag återkommer inom en snar framtid.
Efterklok.
Jag vet, jag har försvunnit. Igen. Datorn hade lite småproblem och jag skulle ta en backup och göra en systemåterställning. Innan jag hann göra det dog den dock helt. Jag kan inte sätta på den, den återupprepar bara dödsskriket med tre tut och sen händer inget mer. Det är nu min ånger kanske kan lära mig en läxa. Det finns många saker som kan bli jobbigt om innehållet på datorn inte går att rädda, men det värsta är väl i så fall alla bilder. Men det är lätt att vara efterklok. Den hämtas för service imorgon så får vi se sen när jag kommer tillbaka. Håll gärna tummar och stortår. 21 januari börjar skolan.
Hjärtan om mig.
Försökte rensa lite bland sakerna hos mor och far under julen. Hittade dessa. En planeringsdag när jag jobbade på dagis och vi skulle skriva positiva saker om varandra, och sen fick orden om oss själva. Jag jobbade där ett år, men tror att den här dagen var på hösten när jag inte hade jobbat där så länge. Jag fick fem stycken "lugn". Det säger nog en del. Tycker annars att det var bra. Man är inte så bra på att ge andra (eller sig själv) komplimanger, så ibland kan det behövas lite påtryckningar. Bra för självförtroendet också.
Lugn (5st), läraktig, vetgirig, tänker på alla, trevlig, snäll, hjälpsam, varm/glad.
Hur var det nu? "Din pappa måste vara tjuv..."
Första kvällen hemma vid matbordet i köket. Pappa deklarerar plötsligt:
- Så du kom hem 15:22.
- Jaha?
Jag får reda på att han har installerat webkameror som filmar och skickar bilder när det är en rörelse. Det måste vara en jäkla massa bilder. Vet inte riktigt vad man ska tycka om det. Ska inte gå naken mellan dusch och rum längre i alla fall. Känner mig lite förföljd av internet.
Han hade råkat titta precis när jag kom hem.
- Såg att det inte var mamma och reagerade när jag ser någon gå genom huset
och ut genom altandörren direkt med ytterkläderna på fortfarande.
Jo, det kanske man kan förstå. Men hej, jag heter Anna, jag är din dotter. Planerad hemkomst samma dag.
- Vad var det du gjorde?
- Jag tog kort. Himlen var fin.
Och det var den.
Bättre gott än sent?
Egentligen hade jag inte tänkt önska god jul,
man får oftast tillräckligt med sånt omkring sig ändå.
Men nu har jag börjat lite smått runt om bloggarna.
Jag har också förvirrat mig själv.
Därför, särskilt om jag har glömt någon, vill jag önska
god fortsättning.
Hoppas julen varit god och det nya året får en fin start.
Bättre sent än aldrig heter det väl.
Därför även en bild på Anna som lucia, ett år gammal.
Liten eller mellan?
Vad väljer du, liten eller mellan? Vad är en mellan när stor inte ens finns som alternativ? Det verkar mystiskt. Det jag pratar om för tillfället är visningsbild på MSN.
För övrigt har jag precis upptäckt det sköna i att bo nära affären. Det gjorde jag innan också, men nu klädde jag på mig, gick ner, plockade på mig lite saker i affären, betalade, packade ner, gick upp igen, klädde av mig, stoppade in i kylen, drack ett glas cider och landade i sängen igen, på ungefär tio minuter som mest tror jag. Tyvärr var det ändå tillräckligt med tid för att köpa saker man inte borde köpa.
21 januari är det introduktion på utbildningen. Får försöka jobba lite extra till dess. Tog en tid imorgon. När och hur berättar man för chefen? Jag har inte många fasta tider och det är bara kvällar så det kanske går ändå, men han behöver ju ändå veta. Även fast han hade Lederhosen på personalfesten (som alla andra i ledningen). När ska jag förstå att jag bestämt mig och börja planera på riktigt? Hur gör man?
Nu försöker jag undvika att packa upp igen! Jo, lite busig är jag allt.
För övrigt har jag precis upptäckt det sköna i att bo nära affären. Det gjorde jag innan också, men nu klädde jag på mig, gick ner, plockade på mig lite saker i affären, betalade, packade ner, gick upp igen, klädde av mig, stoppade in i kylen, drack ett glas cider och landade i sängen igen, på ungefär tio minuter som mest tror jag. Tyvärr var det ändå tillräckligt med tid för att köpa saker man inte borde köpa.
21 januari är det introduktion på utbildningen. Får försöka jobba lite extra till dess. Tog en tid imorgon. När och hur berättar man för chefen? Jag har inte många fasta tider och det är bara kvällar så det kanske går ändå, men han behöver ju ändå veta. Även fast han hade Lederhosen på personalfesten (som alla andra i ledningen). När ska jag förstå att jag bestämt mig och börja planera på riktigt? Hur gör man?
Nu försöker jag undvika att packa upp igen! Jo, lite busig är jag allt.
Skillnad på tre kronor.
Jag tänkte att jag skulle köpa min SJ-biljett hem på auktion på Tradera. Började lite försiktigt med att bjuda tre kronor. Fick frågan om jag ville lägga tre kronor som mitt maxbud och fick påminnelse om att bud var bindande. Tre kronor. Man kan spekulera i om de kan hjälpa till med avbetalning om man inte kan betala hela summan på en gång. Jag fick också ett tips att man inte skulle gå på erbjudanden att köpa liknande tjänst från andra än tradera.
"Säkerhetstips: Det kan hända att du blir erbjuden att köpa en liknande produkt utanför Tradera. För din egen säkerhet, medverka inte i denna typ av handel. Det strider mot Traderas regler och du förlorar dina möjligheter till att få positivt omdöme, hjälp vid tvist och eventuella försäkringar."
Jag tänker på SJ.se och svarttaxi. "Hej kompis, taxi? Jag köra!" Det känns som en uppmuntran att inte använda SJ's egen hemsida. Och vad är det för omdömen jag skulle få? "Du satt jättebra på sätet!" Nä, jag vet inte. Jag förlorade auktionen. I slutändan var det lite mer än tre kronor SJ fick av mig. Ettusentvåhundratolv kronor mer än så rättare sagt. Konduktören var hård med åldersgräns och student. Det är dyrt i gränslandet. Men nu är jag hemma igen. Lägenheten stinker, måste försöka spola lite mer vatten i avloppsrören.
Tankar i Stockholm.
Jag mådde bättre förut. Egentligen tycker jag väldigt mycket om Stockholm och personerna här, men vad det än beror på, om det är för mycket tid att tänka eller att jag blir påmind om vad som hänt: jag mådde bättre förut. Ibland har jag väldigt mycket att göra när jag är här, har kommit upp i tre dejter på en dag, så där som det aldrig blir annars. Ibland blir det lite tomt. Det känns som den här gången är sådan. Har blivit väldigt dålig överlag på att höra av mig till de jag känner, särskilt nu den senaste tiden har varit galet hektisk. Jag är inte anpassad till ett sådant liv. Jag kan inte förvänta mig att alla andra ska söka upp mig och släppa allt i deras liv för att träffa mig. Kanske är det vad jag skulle behöva dock. Eller gömmer jag mig i undanflykter? Flyr jag in i att ockupera tankarna på annat håll? Att bli omgedd av varma människor känns som ett bra sätt att glömma de som försvunnit. Är det fel?
Jag har tidigare liknat mig själv vid en snigel. Känner försiktigt efter med känselspröten och vid minsta tecken på fara och risk för att bli sårad så drar jag mig in i mitt skal och söker skydd. Jag har ännu inte upphört med att bli påmind om trampandet på mina ömma tår. Ibland är det något som berör och det gör ont igen, om så bara för en liten stund. Det är frestande att fly in i något för att glömma ett tag. Det tar tid och umgänge på tu man hand för att komma mig riktigt nära. De som har lyckats bäst har sedan försvunnit, på olika sätt, vissa har gjort mer ont än andra. Just nu, i denna stund, känner jag mig lite ensam här i Stockholm. Jag orkar inte heller engagera mig och göra något åt saken. Jag blidkar modern och tar mig till ett firande av vänner till familjen.
Jag har tidigare liknat mig själv vid en snigel. Känner försiktigt efter med känselspröten och vid minsta tecken på fara och risk för att bli sårad så drar jag mig in i mitt skal och söker skydd. Jag har ännu inte upphört med att bli påmind om trampandet på mina ömma tår. Ibland är det något som berör och det gör ont igen, om så bara för en liten stund. Det är frestande att fly in i något för att glömma ett tag. Det tar tid och umgänge på tu man hand för att komma mig riktigt nära. De som har lyckats bäst har sedan försvunnit, på olika sätt, vissa har gjort mer ont än andra. Just nu, i denna stund, känner jag mig lite ensam här i Stockholm. Jag orkar inte heller engagera mig och göra något åt saken. Jag blidkar modern och tar mig till ett firande av vänner till familjen.
Soundtrack till detta är associerande musik
som får mig vemodig, med tankar på hur det var förr.
Pride of Lions - Gone.
Liquid Tension Experiment - Hourglass.
Radiohead - Exit music (for a film).
som får mig vemodig, med tankar på hur det var förr.
Pride of Lions - Gone.
Liquid Tension Experiment - Hourglass.
Radiohead - Exit music (for a film).
Nej tack, ingen kurragömma nu.
Jag visste att jag skulle få vara vaken länge inatt för att packa och dona. Att spendera så här lång tid för att leta efter tågbiljett ingick inte i planerna. När jag packade trodde jag inte att jag inte skulle ha packat upp allting redan vid det här laget. Jag ska snart åka till Stockholm. Jag vet inte exakt när, för jag hittar inte den förbaskade tågbiljetten! Kommer på olika smarta ställen, men den är inte där ändå. Jag var uppenbarligen inte så smart när jag la den någonstans, eller så var jag för smart. Jag har inte ens börjat packa än. Det kommer också ta lite tid när jag väl börjar, för det är så tråkigt. Håhåjaja. Hur som helst, biljetten är uppenbarligen inte här på bloggen. Synd. Får hoppas SJ är snälla om jag inte hittar den till slut.
Det är inte ens det enda jag letar efter. Suck. När ska man lära sig att göra saker i tid?
Det roligaste med att packa är att göra matsäcken, som i mitt fall oftast kan räcka till ett helt kompani. Det var å andra sidan väldigt bra när jag blev fast i vad-nu-den-där-lilla-hålan-som-knappt-hade-mobiltäckning-hette i tre-fyra timmar en tågresa.
Biljetten är hittad, likaså streckkoderna som ska ge mig en dansmatta. Packningen är på G. Det som saknas nu är min kalender, var kan den vara? Tröttheten börjar smyga sig på. Klockan är 02:24. Det finns ingen vaken att beklaga mig över hur tråkigt det är att packa, så jag skriver lite här istället.
Känner mig inte särskilt strukturerad, men behöver å andra sidan antagligen inte särskilt mycket ändå. Packar ner det sista när jag vaknar, vilket jag hoppas göra i tid. Kalendern är fortfarande borta, den kan vara var som helst. Jag har packat, vattnat blommor, lämnat julklapp till vattnerskan M, gjort matsäck, förberett kläder jag ska ha på mig imorgon och till och med satt upp en "Ingen reklam"-skylt på dörren. Det får duga. Nu ska jag sova. Klockan är 03:55. Stockholm, here I come!
Biljetten är hittad, likaså streckkoderna som ska ge mig en dansmatta. Packningen är på G. Det som saknas nu är min kalender, var kan den vara? Tröttheten börjar smyga sig på. Klockan är 02:24. Det finns ingen vaken att beklaga mig över hur tråkigt det är att packa, så jag skriver lite här istället.
Känner mig inte särskilt strukturerad, men behöver å andra sidan antagligen inte särskilt mycket ändå. Packar ner det sista när jag vaknar, vilket jag hoppas göra i tid. Kalendern är fortfarande borta, den kan vara var som helst. Jag har packat, vattnat blommor, lämnat julklapp till vattnerskan M, gjort matsäck, förberett kläder jag ska ha på mig imorgon och till och med satt upp en "Ingen reklam"-skylt på dörren. Det får duga. Nu ska jag sova. Klockan är 03:55. Stockholm, here I come!
My humps.
Hittade den här versionen av My Humps, som Alanis Morissette gjort. Lite annorlunda.
Fröken Näktergalning Hårboll.
Vilken dålig självinsikt jag har. Hittade ett kort från konserten i lördags med mig bakifrån. Vilket långt hår jag har. Det är inte alltid jag inser det själv. Insåg det igår när jag skulle sätta skärp på byxorna och håret fastnade i skärpet. Och jag har ju rakt hår. Tror jag. Men det känns ganska vågat. Och hur går jag egentligen? Är jag kissnödig eller vad är det frågan om? Jag sätter ju krokben för mig själv. Konserten gick ju bra iaf och jag inser att det känns bra att jag bestämde mig för att jag inte ville vara Lucia. Dels var jag sjuk de första konserterna och kunde inte vara med och dels vore stearin i mitt hår en riktigt stor plåga. Jag gjorde rätt val.Varför stämmer inte den mentala självbilden överens med den som tittar tillbaka på en i spegeln? Varför är det så olika hur man tycker man ser ut beroende på humör? Så mycket kan man ju inte variera sig själv från dag till dag. Självförnekelse kanske, eller så beror det på vilka detaljer man fokuserar på. Vissa är man mer nöjd med än andra. Komplex har väl alla. Frågan är snarare hur mycket utrymme man låter komplexen ta. Insidan är trots allt så mycket viktigare.
Har inte klippt mig sen i mars, det börjar bli dags snart. Det märks på tovorna. Frågan är hur stor skillnad det blir.
Mellan-vacuum.
Har en svårbeskrivlig känsla av ett slags mellan-vacuum. Nu är konserter och lucia över. Flyttens klimax är också förbi, bara packande kvar, inte särskilt upphetsande. Livet har återigen lugnat ner sig och det är inte lika stor brist på tid. Det borde vara skönt, men just nu är känslan mer lik antiklimax och väntan på vad som kommer härnäst. Vill inte att det ska ta slut. Vi gick ut och åt efter konserten idag och jag ville följa med de kvarvarande flickorna som gick på spelning efter det, men kroppen pallade inte med. Inte ens julstjärnan jag satte upp igår som lyser så fint med sitt röda sken ger mig själslig frid. Jag har ändå saker att göra, Liseberg imorgon, kör på måndag, jullunchsgig och jobb på tisdag och på onsdag åker jag till Stockholm över jul. Behöver dessutom packa upp det sista, så jag kan packa ner igen till Stockholm. Jag borde inte ha något att beklaga mig över. Det känns nog bättre efter lite sömn.
Det nya året närmar sig.
Bryr mig inte så mycket om nyår i år, i alla fall inte än. I vanliga fall brukar jag försöka få ihop planer långt i förväg, som alltid misslyckas och så vet man inte förrän i sista stund vad man ska göra. Ungefär som midsommar var. I år har jag ännu inte ens bestämt mig för var jag ska fira nyår. Ska skaffa biljett tillbaka till Göteborg snart, blir nog nyår här. Om det blir till att sitta hemma själv så tror jag inte det gör så mycket. Jag behöver inte festa. Det blir nog ett nytt år även om jag inte hjälper det på traven.
En Lucia to go, tack.
Ibland måste man gå snabbt i luciatåg för att hinna med, då kan man få fartränder i stearinet.
Tiden är ur led.
Jag har fått höra att man inte ska berätta för folk om man har tappat sin klocka i toaletten.
Vilken tur att jag inte bloggar om sådant alltså!
Mitt grannskap har allt.
Jag har bara bott här sedan i måndags, men har redan märkt att det mesta finns här. Den första duvan (se bild) var snabb med att hälsa på, jag har till och med redan kunnat beskåda duvporr på min balkong. Det gick fort, en kyss till förspel och sedan pang på och alltihopa avklarat på en halv minut. Duvan på bilden har antagligen inte något med detta att göra.
En blåsorkester dök upp nedanför balkongen idag också. Det såg ut som Frälsningsarmén som spelade julmusik. Jag försökte lyssna på egen julmusik samtidigt, men det var inte det lättaste. Lustigt vald plats att spela på, de hade inte någon publik att tala om.
Det verkar alltid finnas något att titta på, allt ifrån tanter med rullatorer och nyplanterade gungor. Några träd är dekorerade med belysning, inte som på Liseberg men stämningsfullt ändå!
En blåsorkester dök upp nedanför balkongen idag också. Det såg ut som Frälsningsarmén som spelade julmusik. Jag försökte lyssna på egen julmusik samtidigt, men det var inte det lättaste. Lustigt vald plats att spela på, de hade inte någon publik att tala om.
Det verkar alltid finnas något att titta på, allt ifrån tanter med rullatorer och nyplanterade gungor. Några träd är dekorerade med belysning, inte som på Liseberg men stämningsfullt ändå!
Det mesta finns här i närheten, från ryggakut till intimsalong. Återstår att se om jag kommer på ett behov mitt grannskap inte kan tillgodose. Det är tydligen så pass bra att bo här att en myra knackade på dörren häromdagen och ville komma in. Försökte förklara för den att det är vinter nu och den borde förslagsvis gå i ide eller liknande istället. Jag hoppas att den förstod.
Allt jag begär.
Mer tid, en röd skjorta och rösten tillbaka. Det är allt jag begär. Eller ja, uppackade kartonger och massage samt lite annat skulle inte sitta helt fel heller. Måste stryka lucialinnet också. Kransen gjorde jag igår, doften av buxbom är verkligen lucia, särskilt ihop med stearinljus. Jag undrar om jag verkligen klarar av konserten idag. Jag vill! ...men det är ju inte alltid det räcker. Rösten, sluta hosta nu och kom tillbaka, vi ska på konsert!
Reflektioner kring en flytt.
- Att flytta när man är sjuk och har feber är ingen hit. Bör helst undvikas.
- Första uppvaknandet i nya lägenheten, det känns bra. Utanför leks det i sandlådan med en gigantisk grävmaskin och spade. Ser ingen hink. Resultatet blir en nyplanterad gungställning. Vad är det med killar och stora leksaker?
- Allting blir ett mycket större projekt när ens liv är nerpackat i kartonger. När rösten försvinner lockar nyponsoppa, men det är inte bara pulvret som ska hittas, även kastrull, lock, mått, visp och trasa att torka upp det spillda med. Nöjer mig med att uppskatta mängden, vispa med gaffel och dricka ur glas. Spisen är fortfarande befläckad med nyponsoppa.
- När ska man lära sig att hitta hem ordentligt? När ska jag inse att det är här jag bor nu?
Komma ihåg till nästa flytt:
- Rensa ut mer saker i förväg.
- Fortsätt skriva på kartongerna vad de innehåller.
- Blanda helst inte olika sorters rum i samma kartong.
- Tänk gärna på vad som bör packas upp först och koncentrera det till en specifik kartong.
- Se helst till att inte behöva göra allting (flytta och städa) på en och samma dag.
- Om det är möjligt börja gärna bära ut mot entrén innan flyttfärdmedel har anlänt, för att spara tid.
- Flytta hellre på en helg när fler har möjlighet att hjälpa till.
- Skaffa körkort.
- Flyttkartonger är det bästa att flytta i, för att stapla enkelt under flytt.
- Tänk igenom hur lägenheten ska möbleras, var allting ska vara.
- Var realistisk, internet och telefon används antagligen inte första dagen, behöver inte kopplas in på en gång. Kontrollera att internet inte redan ingår. (Antagligen har jag dubbelt nu.)
Knappt packat upp nåt alls än. Pressa!
