Näktergalning

Jag har en Asus EeePC900. Söt och billig (1890kr) men fungerar inte så bra. Det är så det brukar vara med mina datorer, det är antagligen en komplott. Det har aldrig gått att uppdatera någonting och nu har det börjat åsamka problem som inte går att överse längre. Innan jul fick jag därför till slut tummen ur och ringde supporten som tyckte jag skulle ominstallera operativsystemet (Linux). Han skulle maila instruktioner till mig. Javisst, bara att det aldrig kom fram. En massa röda dagar senare ringde jag igen idag och den här gången kom mailet fram.

Man tror ju att det är komplicerade instruktioner om de behöver mailas. "Sätt på datorn, tryck på F9, följ instruktionerna på skärmen." Jo, tjena. Det hade inte behövt vara mer komplicerat än så, och det går att säga på telefon och behöver inte mailas.



Kanske utgår de ifrån att allas datorkunskaper är som Homer Simpsons.


"OBS! VAR MEDVETEN OM ATT EN ÅTERSTÄLLNING AV FABRIKATIONSINSTÄLLNINGAR RADERAR ALL DATA PÅ DITT SPARMEDIE. GÖR ALLTID EN SÄKERHETSKOPIA PÅ VIKTIGA FILER INNAN DU GÖR EN ÅTERSTÄLLNING."

Ok, jag kan förstå att det är viktigt att informera om, även om det ter sig ganska självklart i mina ögon. "Säkerhetskopia på viktiga filer" blir i så fall för vagt, om vi nu ska meddela självklarheter för dummies. Jo, om du tar bort allt på datorn... då försvinner allt på datorn. Överraskning! Ta en backup på allt du vill ha kvar, för annars kommer det försvinna. Ok?

"Innan du börjar: Se till att datorn är helt avstängd."

Jadå, men är inte det en förutsättning för att kunna sätta på datorn, som det står i nästa steg att man ska göra?

"Sätt på datorn och börja direkt upprepade gånger trycka på knappen "F9" tills en meny liknande den i länken dyker upp. http://wiki.eeeuser.com/_detail/explain:grub.png?id=explain%3Af9_restore&cache=cache "

Jaha, oj, en länk, ja men det kanske är därför de ville skicka instruktionerna på mail då. En förklarande bild, den är säkert helt nödvändig för att kunna förstå...

...eller också inte.

"Välj "Restore to Factory Settings" tryck ENTER och följ instruktionerna på skärmen."

Söta Supporten... tog ni inte i lite kraftigt med det här ändå?

Olika texter och klipp har fått mig att fundera på det där med att se vad man vill se och höra vad man vill höra. Det finns ju många exempel på folk som "hittat" alternativ text i musik från andra länder. Ett klassiskt exempel är rysslands nationalsång med text som "stackars negerslav, hans kön skall vårta ge, polis sprang i lag". Det är klart att det inte är det de sjunger, men om man lyssnar för att höra just det så framträder det såklart. Det finns många helgonbilder och annat som folk "ser". Man kan se olika saker i molnformationer, spräckliga mönster av olika slag.

Jag hör lite dåligt och det kan ge upphov till roliga felhörningar även utan att jag förväntar mig höra något särskilt. Hjärnan får inte tillräckligt med information och tolkar de fragment den får fram med hjälp av tidigare referenser och erfarenheter. (Hej Vygotskij!) Det kan väl förvisso liknas med att höra det man vill höra, eftersom man vill förstå. Jag kan inte ryska, då är det lättare att höra svenska i det hela för att det låter likt. En tjej pratade i mobil: "Ja, vi kan gå ut, men jag tror jag vill vänta med samlag tills jag är piggare." Fast egentligen sa hon Slumdog och syftade till filmen Slumdog Millionaire.

Min poäng är: jag tycker det är intressant. Var källkritisk men finn glädje i humor som uppkommer på dessa sätt.

Att bli vuxen är att kunna ta sig fram i djungel efter djungel. Det är mycket att sätta sig in i för att inte fastna i allt kvistigt och snårigt. Innan man kliver in i djungeln känns den ogenomtränglig men när ögonen vant sig vid grönskan och det lummiga ljuset så upptäcker den stigarna att ta sig fram på.

Försäkring, elavtal, tvättmaskin, bil, politiskt parti... Vad ska man välja? Det är bara att plocka fram macheten och börja rensa fram en stig att vandra på och att tolka tecknen när vägen delar sig för att veta vilket håll man ska gå åt.

Klättra upp i ett träd och skaffa överblick. Fråga personer längs vägen som vet mer än dig. Var inte rädd för att gå vilse, utforska!

Nyår. Fyllt av ångest för många. Vad har jag misslyckats med i år och nervöst invänta det som väntar kommande år. Göra löften om förbättring som inte hålls och ger en känsla av misslyckande och dåligt samvete. Och så firandet. Det verkar inte gå att planera långt i förväg för många, för tänk om något bättre alternativ dyker upp? Det har resulterat i en osäkerhet och att saker bestäms i sista möjliga stund. Det finns en hets och prestationsångest över det hela.

Jag hade säkert kunnat hitta trevliga människor att fira nyår med på ett trevligt sätt, men jag orkade inte. Jag återvände till Göteborg kvällen innan och jobbade 10-18 på nyårsafton, sen tog jag med mig entrecote och åkte hem för att umgås med min soffa. Väldigt skönt. Jag var trött och var ett tag inte säker på att jag skulle vara vaken till tolvslaget, men till sist blev det då jag gick och la mig. Utanför fönstret stod grupper med folk som firade tolvslaget efter olika klockor och sköt raketer i vissa farliga riktningar. Att ta sig hem på nyår kan vara en pärs, det var väldigt skönt att redan vara hemma och bara krypa ner under täcket. Jag kan festa eller äta middag med vänner vid andra tillfällen istället.

Jag menar inte att man inte ska fira, men känn ingen press att du måste. Tiden fortsätter att gå och det nya året kommer oavsett hur du spenderar årsskiftet. Jag lyckades för en gångs skull titta på Grevinnan och Betjänten, det var länge sedan. Men alla dessa traditioner är inte särskilt mycket värda för mig inser jag. Några nyårs-sms inkom under kvällen, men jag vet knappt om jag orkar svara. Jag bryr mig om mina medmänniskor, men inte särskilt mycket om det faktum att det blivit nytt år.

Igår insåg jag att jag har råkat önskat flera stycken en bra start på det nya århundradet. Jag tänkte rätt men skrev fel. Det är dock ingen som har reagerat än så länge.

Hajade till i skolan igår när jag gick förbi en man som pratade i mobiltelefon.

Tanke 1: Jag känner igen honom.
Tanke 2: Var inte han med i Percy Tårar?
Tanke 3: Jo, och han var väl släkt med pappa?

Han pratade i sin telefon så jag kunde inte fråga och sedan försvann han in i ett klassrum. Jag ringde pappa, men han tyckte inte det lät bekant. Det är inte ett tecken på att det är fel, för att minnas personer använder han sig av mamma. Han tipsade istället om att hon hade någon släkting som var skådespelare. När vi lagt på tar jag reda på namnet på mannen på internet. Marvin Yxner spelade Janne Fuglesang, som går en managementkurs hos Percy Nilegård. När pappa får namnet vet han trots allt vem det är. De var inte släkt men bodde grannar i Luleå när de var små. De kände varandra men var inte kompisar. Jag frågade om han hade någon hälsning om jag skulle se honom igen. "Nä."

Det lustiga är egentligen att man antagligen träffar släktingar lite då och då, utan att ha någon aning om det. Just den här släktingen var dock inte det.





Janne/Marvin är i mitten av klippet, men början är värd att titta på också: basketklassikern med de brådmoga grekerna.

Andra har egenskaper jag tycker jag borde ha.
Jag har egenskaper jag tycker andra borde ha.
Jag tar hand om andra och tycker andra kan ta hand om mig också.
Jag är ingen hjälplös bebis, men tycker världen blir bättre om man tänker på andra.
Inser gång på gång att människor har brister men har svårt att ge upp hoppet.

Jag känner mig dåligt behandlad, även om jag inser att en del i det ligger i min egen tolkning bara. Känslor är svåra att resonera med. Det finns ändå inte så mycket att göra. Jag kan inte förändra andra än mig själv.

Det krävs inte så mycket för att muntra upp, en liten gest kan räcka. Det är dock skillnad på att säga något utan att mena det. Då är det bättre att mena utan att säga, för det kan märkas ändå. Gör istället för att säga, visa omtanke och att man bryr sig kommer man långt med.

Inte riktigt relaterat, förutom att göra hellre än bara säga. Kom att tänka på den här videon tidigare och detta kändes som ett bra tillfälle att leta upp den igen. Ett och ett halvt år sedan sist.

Hajade till lite igår när jag gick förbi baksidan på affären. Det brann! Stora lågor! Det stod tre personer runtom och en släckte elden med brandspruta. Det var en fyrkantig låda med bubblande vätska och när elden släckts tände de på den igen. Jag insåg att det var en övning och noterade att det stod något om brand på den vita skåpbilen intill och att mannen som inte jobbade i affären kom med tips om hur de skulle göra för att släcka. "Gå närmre!" Jag har i efterhand fått veta att det var vatten som det bubblade gas ifrån. Mycket nyttigt, men lite lustigt att göra det så öppet för allmänheten och strax innanför garageportarna. Själv minns jag bara vagt att vi hade någon slags brandövning med skolan någonstans, men vet inte om jag lärde mig något av det.

Om tre veckor är det julkonsert insåg jag igår, tiden går fort! Det är vår tur att gå luciatåg på konserterna i år och inspirerad efter lite frågor om hur det går till så plockade jag fram lucialinnen jag köpte billigt efter förra årets lucia. Konstaterar att det är tältkänsla över det vita tyget jag trär över mig och midjan är det bara att säga hej då till. Man är långtifrån sexig i ett lucialinne faktiskt. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det vore intressant med en wet lucialinne-competition som kontrast till t-shirt-varianten. Det värsta är väl att det säkert redan gjorts.

En tjej i klassen sitter temporärt i rullstol för att vila sin fot som hon har problem med. Jag kom att tänka på hur nyttigt det vore för alla att få testa på en sådan erfarenhet. Ibland lägger man märke till rullstolsramper och liknande och noterar att det är anpassat och tillgängligt. De finns knappast överallt. Hur ska man klara sig själv? Hur väger man mellan att be om hjälp och att klara sig själv? Hon kände sig som en börda för sina medmänniskor och det förstår jag, även om jag tror att de flesta gladeligen hjälper till. Det är något speciellt i att känna sig behövd och att kunna hjälpa till. Det är en avvägning varje gång man ser någon handikappad på stan, t.ex. en blind person. Kanske behöver personen hjälp, kanske blir den förnärmad om man frågar ifall den behöver hjälp, för att de klarar sig själva. Svårt att veta i förväg.

Om man själv får testa på ett begränsat liv tror jag man får en mer ödmjuk inställning till livet och sin omgivning.

Blåsa löv alltså. Känns inte det som något typiskt manligt att komma på? Varför kratta löv när man kan ha något mer manligt som lövblås med motor och som låter lite. Markera att här är jag, och jag är såååå manlig! Penisförlängare, någon?

Hemtelefonen ringer.

- Hallå, det är Anna.
- Hej, det är rörläggaren!

Jag har ingen aning om vad han heter, för det sa han aldrig. Lite som kungen svarar i telefon: "Aa, det är Kungen" (Brorsan stod mycket högvakt i lumpen och fick höra detta) Det är två månader sedan jag felanmälde diskbänken, så det går inte fort! Fortsättningen är nästan ännu bättre, för han undrar om jag är hemma imorgon eftermiddag. Snacka om framförhållning! Lyckligtvis råkar jag vara det, så får se hur det går med det där "vi kommer och tittar mellan halv tre och halv fyra någon gång", det kan ju innebära vilken tid som helst. Man har väl träffat hantverkare förut.

Tacka vet jag tapetseraren. Han ringde direkt och när jag sedan fick avboka, i avvaktan på att rörläggaren skulle behaga höra av sig, så hörde han av sig igen efter ett tag, trots att vi sa att jag skulle höra av mig. Det känns som om jag kan lita mer på honom, men det där vet man ju aldrig.


Efter samtalet från rörläggaren kommer ett till från Västtrafik som vill ställa lite frågor. Åtta minuter av kvinnlig röst med stark brytning, som talar mycket fort och är svår att förstå, där jag dessutom ska svara på frågor om i vilken skala jag anser massa saker. Urk, halvvägs kände jag starkt för att lägga på. Men, men...

Jag har förolämpat en kille. Jag kommenterade hans nick som innehöll qwerty, vilket jag associerar till barnporr efter att tidigare ha letat upp sådana filer för att banna. För det är icke välkommet. Jag betvivlar att man skulle skylta med en sådan fetisch på det sättet, snarare tvärtom. Just därför det uppkom som fenomen, för att dölja vad det var. Jag förstod inte varför han döpt sig till det och han trodde uppenbarligen att jag menade att han var sjuk i huvudet. Jag tycker det är bra att det inte är något gemene man känner till, den betydelsen, men han blev upprörd och ville inte lyssna på mig. Han är säkert en bra människa, det tror jag om de flesta. Men det är intressant med diskussioner, hur vissa totalt låser sig för att lyssna på argument. Enligt honom har jag inte alla hästar i stallet. Uppenbarligen får han fortsätta tycka så. Synd, för han ödslar ju energi i onödan genom att bli upprörd över något som inte stämmer.

Jag gillar inte att göra människor illa, oavsett hur. Jag inser dock att man inte kan gå genom hela livet utan att trampa andra på tårna. Man kan inte tillfredställa alla och man får inte glömma bort sig själv.

För en del kretsar livet kring en person. Det är härligt att få känna ett samband med en annan människa, men det får inte gå till överdrift. Det är viktigt att ha ett eget liv och egna erfarenheter. Vissa vill bara umgås med sin kärlek. Och dessutom skrika ut det till resten av världen. Gång på gång, på gång, på gång...

Hej och välkommen till IKEA Kundservice. Jag heter johan. Vad kan jag hjälpa till med?

14:56

Jag får inte längre ha personlig "ej reklam-skylt" på min dörr. Jag har årets katalog, men vill få en nästa år också, kan man prenumerera så en skickas specifikt till min adress nästa år?

14:47

Ja, om du är Familymedlem kan du på din profil kryssa i att du vill ha våra kataloger. Om du ej är Familymedlem behöver du beställa katalogen varje år.

14:58

När ska jag beställa den då ungefär? ...så jag inte får samma katalog igen.

14:50

Tillgängligheten för att beställa den du har nu försvinner i slutet av juli. I början av september kan sedan den nya beställas. Det framgår då på hemsidan att det är en helt ny katalog du beställer.

15:01

Ok, ja just, stod ju vilken årgång det var. Tack för hjälpen!

14:52

Tack själv, ha en bra dag!

Jag gillar att man kan chatta med IKEA. Slipper telefonkö och får snabbare svar än om frågan skickas via mail, plus att man kan återkoppla direkt ifall det kommer följdfrågor. Min datorklocka går fel och det är intressant att chatten använder sig av olika tider. En fråga som ställs 14:58 får svar åtta minuter tidigare. Försökte ställa frågan till den automatiserade Anna först, men hon förstod mig inte. Johan är bättre än Anna, han kan till och med ge svar innan frågan är ställd!


Apropå reklamskyltarna tycker jag hyresvärden var för snabb. Det nämns i brevet som skickas med när hyran ska betalas, men redan dagen efter så plockar de självmant bort alla. Jag hade skrivit på en bit frystejp så det var väl inte mycket att spara, men jag blir upprörd å grannens vägnar. Hon heter som ett träd och hade en fin bild med "Ingen reklam tack, spar den svenska skogen". Humor, trots att hon är en tant som kanske inte själv ser det roliga i det. Nu finns bara tejpmärkena kvar.

Normen i samhället är att man ska vara nöjd med sin lott, samtidigt som det är ett fenomen att ständigt klaga på t.ex. vädret. Kanske är det skillnad på att klaga och att vara ledsen. Det är få personer som är tillräckligt starka och trygga att låta någon som är ledsen få gråta ut. Gråt verkar få människor att känna sig obekväma och försöka få den andra att sluta gråta. Snyt dig eller skölj ansiktet i kallt vatten, så ska du nog se att det känns bättre. Men hur stor är chansen att någon gråter för att den är täppt i näsan eller smutsig i ansiktet? Att bota symptom är inte att bota orsaken. Att förtränga något innebär inte att det försvinner.

Min kompis har ett någorlunda ovanligt namn.
Det går att hitta henne på hitta.se.
Det gjorde hennes pojkvän efter festen de träffades på.
Det gjorde även en hemlig beundrare som råkade se henne i tidningen.
Fördelar och nackdelar, I tell you!

Man kan hitta mig också.
Och 43 till med samma namn i Göteborg.
Blir svårare för konstiga främlingar då.
Fördelar och nackdelar, I tell you!

Så här klok var jag för sex år sedan, 2003.

13. WHAT IS MOST IMPORTANT IN LIFE? 
 
Att försöka uppskatta det man har trots att gräset kanske ser 
grönare ut på andra sidan. Se det positiva. Kort sagt, göra så 
gott man kan för att må bra och även kunna tillåta sig att må 
dåligt ibland.


2002 var jag dessutom en annan sanning på spåret: Även om man inte vill 
såra någon så kan man inte gå genom livet utan att göra det. Ibland, 
förhoppningsvis sällan, kommer tillfällen där man måste göra ett val, där 
inget av resultaten leder enbart till något bra.

Detta blev jag påmind om genom att kolla lite gamla mail. 3588 olästa mail i 
Hotmail, den är ingenting jag använder längre. Dock kul att bli påmind och 
ännu en anledning till att skriva dagbok. Det är jag dålig på nuförtiden, men 
det går lättare att blogga, snart har jag skrivit 1000 inlägg sedan starten. 
Det man skriver kan man gå tillbaka till. Olika saker händer som leder till 
insikter, som sedan kan falla i glömska. Det försvinner från medvetandet 
men har ändå format oss. Att bli påmind om dessa är att komma till djupare 
insikt.

De struntade i att de blockerade hela dörröppningen på spårvagnen så jag bestämde mig för att strunta i det jag också när jag skulle gå av. Det fanns inte så mycket att välja på, så jag använde min kropp för att forcera dem, gick rakt igenom. Inte hårdhänt, men gled förbi några axlar på vägen. På väg bort hör jag en tjej kommentera detta att jag gick in i henne. Det tragiska är att hon inte alls verkade förstå varför. Göteborgare är verkligen värdelösa på att lämna plats för avstigande. Jag har dock förstått att stockholmare också börjat urarta i frågan. Vart är världen på väg? Tydligen ingenstans där det är meningen att man ska stiga av i alla fall...

Jag är nog en katt. Jag är bra på att sova, spinner när någon klappa på mig eller pillar mig i håret, ganska lat, sträcker på mig när jag vaknar, bra på att producera hårbollar och har välväxande klor. Det händer att jag biter andra i örat. Eftersom jag är allergisk mot katter så är jag såklart typ allergisk mot mig själv också.

Jag sålde öl till en tjej som var född 1991. Läskigt! Då kan man ju inte vara arton, kändes det som, så jag knappade in datumet i datorn för säkerhets skull. Jag tror att jag fortfarande är lite i chock över det. När man själv känner sig som sexton eller nåt sånt och en som är tio år yngre köper öl, då ruckas ens världsbild något. Själv har jag barnasinnet kvar samt har samlat lite vuxenpoäng och till och med tantpoäng dessutom. En skön mix helt enkelt. Men öl dricker jag helst inte ändå.