Näktergalning

Jag skulle vilja ha en planka.
Det luktar så gott med trä.
De håller på och bygger någonting här utanför,
så det står några rejäla brädor i trappuppgången.
Det luktar underbart.

Man kanske skulle bli skogshuggare när man blir stor.
Med strumpeband och BH. Det vore nåt.

Klonk.

Ett ljud. Vad var det?
En ruta. En del kylskåpspoesi.
Måste ha fastnat i håret.
Vad står det?

Gud.

Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt omen för kvällen, men nu är jag i alla fall redo, så nu kan gästerna börja komma. Bring it on, lägenheten ska invigas! Trots att Gud fallit ned.

Bussresan hem var jobbig. Skakig buss och full blåsa är verkligen ingen bra kombination. Jag var kissnödig redan innan vi skulle gå, men M började få misstankar om magsjuka så jag undvek toaletten. Det var ändå inte så krisigt. Tills jag kom på bussen. Varje liten grop i vägen kändes av. Kniiiiip!

Ju mer man tänker på det desto värre blir det. Jag bestämde mig för att ringa mamma, hon har försökt få tag på mig några gånger tidigare, men det är inte det lättaste. Jag mailade henne istället inatt med en uppdatering, för nu var det ett tag sedan sist. Vad är tacken man får?

- Jag håller på att skriva mail till dig, du får hem och läsa det sen istället. Hej då.

Tack, mamma. Ingen räddning från blåstankarna där. Bara att hålla ut. Hade tänkt att läsa lite av det jag borde läsa till seminariumet imorgon, men det var inte ens att tänka på att försöka fokusera på något sådant. Kniiiiip! Jag klarade mig, men det var då med nöd och näppe. Ju närmre målet man kommer desto mer påtagligt blir det. Fruktansvärt psykiskt det där, ganska intressant egentligen. Efter idag har jag större förståelse för min mor som nästan varenda dag slänger sig in på toaletten med kläderna på direkt när hon kommer hem, med benen ihopknipta. Själv fick jag av mig en sko, resten fick vänta. I fortsättningen ska jag inte skratta lika mycket åt min mor. Fast nu ljuger jag. Det kommer jag göra ändå. Men hon är söt.

Apropå söt är det precis vad M's hundar är också. Se bara.


Doberman Grimm tror att han är en knähund och gillar att klämma in sig i soffan, ju närmre desto bättre. Är det riktigt skönt, t.ex. om han har sån tur att någon klappar på honom på ett trevligt sätt så är det som han spinner, han ligger och rycker och bara njuter. Idag låg han och trynade på en kudde i soffan och snarkade och fes, det är betydligt lättare att ta kort på, än en sprallig valp som inte kan vara still. Skulle ha passat på när han sov, men då såg han mest ut som en stor pälstuss. Fast söt. Särskilt när han försökte ligga på rygg och sova, men bara tippade över vid varje försök. Grimm kunde sova på rygg, och skrevade då så där som män verkar tro att de behöver göra för att lufta juvelerna eller hur de nu tänker. A uppskattade dock inte att få ett par pungkulor flashade för sig på så nära håll.

Som valp är man uppenbarligen inte så bra på att knipa. Det läckte lite, från mer än ett ställe. Svårt dock att bli arg på något så gulligt. Den har dessutom ett sådant humör att den är lika glad ändå, trots utskällning, om det inte är riktigt ordentligt. Tror han var sju veckor lille Fabian nu, om det låter logiskt. Gosig nallebjörn. Smutsig. Med bitiga valptänder. Och söt. Framförallt söt.

Jag är kär. I Lisa. Jag vet inte så mycket mer än det som står om henne:

Journalist, boknörd och pratar småländska.

Jag tycker ni bör läsa hennes blogg, det är humor det. Jag läser. Jag lusläser till och med. Jag har kommit till november 2007. Då skrev hon ett inlägg om felhörningar i musik. "The ants are my friends, they're blowing in the wind" Det kanske var det Bob Dylan egentligen ville förmedla?

Jag tycker ni är duktiga som står ut med mitt ordbajsande. Hur orkar ni?

Ni som orkar och vill ha mer, läs Lisas blogg "Onekligen"!
http://onekligen.blogspot.com/
Se så.

Snablars också. Här trodde jag att jag hade kommit på ett nytt bra ord, Gonnabe. Att jämföra med Wannabe. Google hånskrattar dock åt min naivitet. Jag försöker lura Google. Om jag söker på både gonnabe och wannabe och bara har sidor på svenska i resultaten börjar det se bättre ut, 144 sökträffar. Vi kan låtsas att jag är först med att komma på ordet Gonnabe. Tycker det är ett väldigt bra ord.

Varför jag tänkte på det? Jag funderade på vad jag lärt mig av min tandläkar-gonnabe, min kära Petra. Jag har redan delat med mig av det viktigaste jag lärt mig: här.

Läste att Växjö Universitet har en kurs om Harry Potter. Massa trettonåringar som har sökt den, men eftersom Svenska B var ett krav för att få läsa kursen så måste de bli avvisade. Stackars.

Harry Potter och hans världar, 7,5 högskolepoäng

Beskrivning
Kursen ger kunskap om J. K. Rowlings författarskap samt intermediala perspektiv på Harry Potter och hans värld. I kursen ingår litteraturvetenskaplig terminologi, samt studier av fantasygenren. Kursen examineras genom ett självständigt fördjupningsarbete.

Jag ska inte välja Harry Potter, men dock inriktning på min utbildning. Har velat och funderat massor, som vanligt, men nu har jag bestämt mig för att ta samma inriktning som jag valde från början. Nu gäller det bara att lista ut hur jag ska göra det på skolans valwebb. Självklart väntar man till sista stund med att göra det också, dum som man är. Imorgon är sista ansökningsdagen.

Jag har en känsla av att det var något mer jag skulle göra idag, men kan inte komma på vad. Förslag?

---

Nu kom jag på vad jag glömde. Jag har ju fått en avi och tänkte hämta det innan kören. Nu prioriterar jag nog mat dock, kanske ett besök till soprummet. Det är ju alltid mysigt liksom. Underbara aromer. Undrar vad jag har att hämta på Posten dock. Parfym? Linser? Har jag beställt något som jag glömt bort? Jag får se imorgon. Ni vet, den där dagen där det inte står någonting alls i min kalender. Det är imorgon. Underbara dag. Jag ska bara... städa. För det är ju... roligt.

Jag ville bara säga det. Yeay!

Fick i uppgift att hitta tid och plats för After Work ikväll med några från min nollningsgrupp. "Jag kan väl inget om sånt" tänkte jag och vände mig till min vän Google. Jag hittade den här sidan som jag måste dela med mig av, främst till göteborgare:


Jag känner att en ny värld har öppnats för mig. Den ter sig fantastisk. Köpa en dricka och få mat på köpet. Och på så många olika ställen! Här finns mycket att utforska. Bor man i Göteborg så tycker jag man ska ta sig en titt på den sidan. Sen är det bara att börja afterworka. Jag börjar om en kvart. After School. Börjar bli taggad nu! Woho! Hoppas det blir bra nu när det är jag som har valt, för det är ganska många som följer med nu, folk från nollningen, min klass, och sexmästeriet bland annat. Jag är inställd på att ha kul i alla fall, och det brukar vara det viktigaste.

• Det är roligt att gå på spex.
• Om man ska hem direkt efter en konsert kan man få med sig blommor.
• En bukett blommor kommer verkligen inte alls till sin rätt när den står i övrig total kaos.
• När man väl kommer iväg (t.ex. på klassfest) så får man oftast trevligt, även om man inte är så sugen innan.
• Man borde fika oftare och se till att träffas oftare.
• Ibland måste man välja bort något man egentligen vill för att prioritera något annat när tiden inte riktigt räcker till.
• När man dammsuger bör man hålla koll på slangen.
• Man bör inte tappa speglar och tv-apparater i golvet.
• Om man flytter på en möbel kan man behöva flytta på alla andra också.
• Ibland är det svårt att möblera. Men roligt ändå.
• Om man prioriterar fika och städning räcker inte tiden till för att plugga.
• Det är ganska tråkigt att städa själv.
• Det är svårt att vända på en säng själv utan att skada benen.
• Att tömma och ta reda på varför handfatets vattenlås läcker är lätt att glömma.

Jag har även lärt mig ett nytt uttryck, via tjuvlyssnat.se.

Gustav Adolfs Torg, Malmö
Ett gäng på cirka 10 tjejer, ~18, står och väntar otåligt på 7:ans buss, som är försenad.

Tjej 1: Ska du inte bjuda med din pojkvän?
Tjej 2: Nej, inte ens jag kallar honom för pojkvän.
Tjej 1: Men du duschade ju hos honom?
Tjej 2: Ja, var ju tvungen. Jag hade ju "polerat hans traktor".

Prinsessan på ärten kände av att hon sov på en ärta genom flera madrasser.
Själv har jag fått skavsår av ett lakan. Vad gör det mig?

Ibland känner jag mig lite löjligt känslig. Det brukar till exempel synas ganska tydligt på mig när jag har hånglat med en skäggig haka. Även om den rakades för bara några timmar sedan. Efteråt blir jag rosa och tappar hakan. Eller åtminstonde delar av den. Om det får fortgå ett tag verkar jag dock vänja mig. Till en viss gräns.

På Blondiie's blogg finns en lista med saker man inte vill veta.

Nummer 4 på listan: Under ett år sväljer du 14 insekter medan du sover.

Även om det är genomsnittligt så undrar jag ändå hur många blomflugor jag får i mig just nu. De är ganska många och kretsar tydligen gärna runt mig. Det är en av alla saker jag borde försöka göra något åt. Att det droppar från vattenlåset på handfatet i badrummet är också på den listan. Jag är så löjligt fullbokad just nu. Borta är den tiden då jag hade hur mycket tid som helst till att göra ingenting på. Inte ens då var det särskilt lätt att få saker gjort. Får se när jag lyckas städa här. Det måste bli innan 19 april i alla fall.

Jo, lite stolt är jag ändå, trots att han lärt sig själv och inte av mig. Men han är duktig min bror. Farmor har en tavla av honom och det var något hon hade uppfattat ordentligt, hon frågade ofta efter "konstnären". Tycker han gör skogar särskilt bra, även om det sällan blir bara en skog. Nästan alltid dyker det upp något lite mer övernaturligt också. Han har nu ett jobb som gör att han inte gör så mycket egna bilder längre. Jobbar visst på Europa Universalis just nu eller vad det dataspelet hette nu igen. Tror också att han gjort väldigt många skogar och tröttnat på det, det tar tid att göra alla detaljer, så när det kommer fler bilder blir det nog på något annat än skog.

But I'm le tired.
Well zen have a nap.... zen fire ze missiles!

Om ni inte har sett "End of the world" så är det dags nu.



But I am le tired!
Återigen räcker inte tiden riktigt till. Till viss del mitt eget val eftersom jag jobbat ikväll. Fick lönespec för det jag jobbat i februari. Jag får fantastiska 1848 kronor. Det blir lite löjliga lönespecar när man går från att jobba i princip heltid till att bara göra det någon gång ibland. 13,07 timmar i februari hann jag med. Fantastiskt. Om jag lyckas tyda det byråkratiska språket ska jag söka bostadsbidrag. Känns som jag behöver alla pengar jag kan få just nu. Men jag vill verkligen inte ta lån, eftersmaken är så sur.

Men det är inte därför du är här. Nä. Och inte ska vi sjunga hockeyfrilla, dricka rengöringsmedel eller klippa oss i tungan heller. Nej.

Imorgon är det opponering på de arbeten vi har skrivit nu. Därför sitter jag just nu och försöker komma på vad jag ska kommentera M's arbete med. Det är jättesvårt. Vad tycker jag ska utvecklas, vad tycker jag är bra, vad förstår jag inte? Svårt. Mycket lättare att kommentera stavfel. Dock en jättebra övning säkert. Särskilt om jag hade haft mer tid. I övrigt ska jag roa mig med att packa. Jag vill sova, och har velat göra det i minst en timme nu, men det dröjer nog ett tag till. Om tolv timmar lyfter planet mot Luleå, så jag måste ta med mig mitt bagage till skolan och åka direkt. Kanske inte ens hinner vara med hela tiden. Vi börjar 9.30 och jag behöver nog åka 10.35. Anteckna gärna, så ni slipper fundera senare.

Jag ska sluta. Ska komma på vad jag ska säga om M's arbete, helst läsa igenom mitt eget igen och vara beredd på att motivera hur jag tänkt och försvara mitt arbete. Svårt, särskilt när man inte är helt nöjd själv redan från början. Jag måste packa och jag måste sova. Jag vill sova. Jag är trött. I'm le tired.

Jag är tillbaka i Göteborg på lördag kväll. Tills dess önskar jag er nu en glad påsk!

Jag vet inte om jag vågar hoppas. Ändå vet jag inte riktigt vad jag ska skriva nu. Det finns en viss risk för att jag är färdig. Äntligen! Vem kunde tro att man kunde se fram emot en måndag så här mycket? Känns nästan konstigt att eventuellt ha brutit en trend och inte vara färdig mitt i natten. Till och med fast jag tog en paus och var iväg och sjöng på ett dop idag.

Barnen grät såklart. Det var två som döptes. Den ena familjen kändes normal, den andra kändes ung och lyssnade nog inte alls på vad prästen sa utan satt och pratade och skämtade med varandra istället. Det är inte varje dag ett dop föräras med en kör. Jag har nog inte varit på dop sedan min kusin döptes 1996.

På torsdag är farfars begravning. Jag kommer gråta. Begravningar är ändå ett av få tillfällen där det är socialt accepterat att gråta, det kan vara skönt på ett sätt. Just nu känns det fortfarande avlägset. Jag vet dock inte varför jag inte har berättat för mina föräldrar att jag har varit ledsen. Vi pratar inte om sådant antar jag. Det kommer märkas ändå på torsdag. Kanske kommer pappa också gråta, det kommer nog kännas konstigt.

Men, en sak i taget. Därför ska jag nu fira slutet på arbetet med att äta.

Somliga roar sig med att titta på schlager och skriva skolarbete. Andra roar sig med att ringa till sin syster på högtalarfunktion och med mycket skratt i bakgrunden fråga om vi ska fira jul hos honom nästa år. "Jag kan laga mat, vadå, potatis och prinskorv?" Frågan är hur full han är, hur många som lyssnade och vilket slags drickspel detta var ett straff i. Men, jag får väl läsa om det på hans blogg imorgon. Vi hörs i september eller november, Emil.

Jag minns inte varför vi gjorde så. Antagligen hade vi ingen bra anledning, men vi fick ju både sol och värme och då kan man bli just så glad. Jag måste verkligen börja resa mer. Pratat om resor med flera kompisar, men i slutändan rinner det bara ut i sanden. Tyvärr inte en sådan sand som man kan ligga och sola på och lyssna på vågskvalpet. Har pratat med A i Stockholm om att resa i sommar. Vi får se hur det går. Vill det sig illa så har jag inte råd. Fast det är ju en hel del annat som kan komma i vägen också. Håll tummarna!

Yesterday is history,
tomorrow is a mystery
and today is a gift.
That's why it's called a present.

Vi är förbundet för den, som känner sig som en delfin i en människokropp.
Känner du någon som känner så, så meddela gärna att vi finns.
Ha det så bra!

Vänlig hälsning,

Svenska delfin-i-människokropp-förbundet


Ok, nu har jag gjort detta. Tyckte det gav mig tillräckligt att få veta att detta förbund finns, så jag klickade aldrig på den tillhörande länken eller kopierade in den här. Det kommer ju trots allt från en okänd avsändare till min mail och räknas därför som reklam och spam. Men nu är kunskapen större om dess existens, och det var ju trots allt det de ville få fram.

Jag förstår inte. Vissa tar lång tid på sig på toaletten. Vissa tar två år på sig. Hur orkar hon? Aftonbladet skriver bland annat:

Hon vägrade gå därifrån och pojkvännen fick komma och ge henne mat och vatten. [...] Varje dag frågade pojkvännen om hon inte skulle komma ut. Svaret blev varje gång: ?Kanske i morgon?.

Hennes ben hade förtvinat och hennes skinn vuxit fast i toalettsitsen. Förutom att det är uppenbart att hon inte mår bra så förstår jag ändå inte. Ibland är man tvungen att stanna lite längre på toaletten, men jag tycker det är ganska tråkigt. Mina ben brukar dessutom somna. Vad har hon gått igenom som gör att hon trivs så bra på toaletten att hon inte vill lämna den på två år? Och en annan sak jag inte förstår, hur kan hon ha pojkvän? Vad är det för ett slags förhållande? "Puss älskling, jag går och lägger mig nu."   "Ok, jag sover nog här inatt." Borde man inte ramla av?

Ibland undrar man ju.