Näktergalning

Finns det de som har någon de kan berätta allt för?
Det mesta kanske, men är det verkligen allt?

Jag är ganska öppen för det mesta när det gäller mig själv.
Förtroenden är dock något jag behåller för mig själv.
Även i de fall där det känns som om det vore nyttigt att berätta.
Det kan dock vara bra att förtydliga ibland att det är känsligt.

Med andra ord finns det vissa saker jag inte får berätta, pga andra.

En del saker vill man prata om med någon som är insatt.
En del saker vill man prata om med någon som står helt utanför.

En del personer har jag komplicerade relationer till, där måste jag ibland välja mina ord försiktigt.

Ibland har jag något som brinner och vill komma ut och då måste jag fundera lite.
Det är oftast ingen som känns självklar att höra av mig till då för att ventilera.
Vem är tillräckligt involverad i mitt liv för att vilja lyssna utan att tänka på bieffekter?

Jag undrar om det finns de som har en så nära relation att de kan prata om precis allt.
De som berättar förtroenden för andra för de delar allt och vet att det stannar där.
De som diskuterar färgen på sin avföring utan att skämmas.
Om det finns de som har en sån relation, är det verkligen nyttigt i så fall?

Typiskt att jag först idag fick reda på att det var internationella orgasmdagen igår... Tioårsjubileum och allt.

"Den instiftades av den provokativa konstnären och aktivisten Alexander Hirka 1998. Hirka instiftade den som en födelsedagspresent åt sin flickvän och vill att människor den här dagen ska ge sig hän åt extasen, njutningen och vällusten."

Iron Maiden är i stan.
Jag gick till Scandinavium.
Mamma Mia var fantastisk!

Iron Maidare är överallt.
Till och med mamma visade sig ha sett Iron Maiden.
Då var de förband till Kiss, men de är lite större nu.

Öl i skuggan är tydligen ett bra sätt att värma upp inför konsert.
Svart är populär klädsel i hettan. Eller barbröstad.



Eventuellt hör man konsertljud ända hit till Hisingen.

För övrigt är publikrekordet 64 312 på Ullevi.
Bruce Springsteen fick publiken att hoppa så arenan gungade.
På riktigt. Gungade. Nu är den förstärkt och maxantalet minskat.

Ett norskt flicklag och ett engelskt pojklag åkte samma spårvagn som mig igår.
De var väl runt 14 år gamla allihop, och oerhört rättframma och direkta.
En pratglad tjej med leende, kisande ögon var den som pratade mest med pojkarna.
Hon pekar på en annan tjej som sitter en bit bort i vagnen.

- She likes you.
Varken pojken eller flickan hör.
- She likes you. Visst liker du honom?
- Jo.
- She likes you. Do you like her?
Han tittar på henne.
- She's allright... but we prefer you.

Jag har svårt att föreställa mig att någon i min ålder skulle säga så.
Däremot kan jag inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt.

---

När jag går av spårvagnen står det ett gäng unga killar vid en bil.
Strax bakom mig går ett fyllo som börjar prata med killarna.
De känner inte varandra,  men killarna svarar med skämtsamt tonläge.

- Jag tar din bil imorgon. Jag ska åka till Heden och ragga.
- Jaså du ska ragga på tjejer?
- Javisst serru, jag har varit där hela dan idag.

Han var gammal.
Gothia Cup:arna är unga.
För unga. Alldeles för unga.
Usch.

Fick en kommentar på ett inlägg från april.

Postat av: openarne
Hej!
Jag känner igen mig i att vara så kissnödig.Jag brukar också hålla mig väldigt länge.Undrar om blåsan kan spricka,ibland har jag hållit mig så länge att jag nästan inte kan kissa.Har du stor blåsa ,kan du hålla länge?Hur tyckte du att skoltoletterna var?Jag tyckte att de var ganska ok. Jag brukar också ha konstiga drömmar,det kan vara drömmar som käns overkliga.Ibland så brukar jag drömma att jag faller från en klippa och vaknar precis när jag ska slå i marken.Men det är mycket av vårat undermedvetna som spökar.


Arne, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Jag är nog inte så sugen att diskutera min blåsa
med någon som verkar vara lite väl intresserad.
Kanske finns det någon annan som har bättre svar?

Fast så mycket kan jag i alla fall säga, offentliga toaletter känns mycket fräschare när man bott i studentkorridor på rivningskontrakt precis innan en renovering, eftersom de oftast var fräschare än min egen toalett. Och ibland undrar jag var pojkars blåsa sitter, det kan vara bra att veta om man vill skynda på ett toalettbesök, så man vet var man ska klämma.

"Anna, se till att göra backup nu!"
Det har varit lite ont om påminnelser.
Men not to worry, jag har gjort backup på mina kort nu i alla fall.
Det är det viktigaste.

I övrigt finns det vissa saker jag gärna har kvar.
Andra saker spelar mindre roll.

Till exempel detta.
En tysk främling mitt i natten på ICQ för några år sedan.
Berättar plötsligt att han varit och köpt kondomer.
Börjar ana oråd.
En följdfråga om jag äter p-piller bekräftar det hela.
Jag slutar svara.
Stoppar det tysken?
Nej, det tar över 20 inlägg i en monolog.
Men han står i alla fall för att han gillar stora bröst.


Count Marzo (01:21) :
Hallo Annchen, so spät noch ma PC?
Annchen (01:42) :
Eigentlich nicht bis jetzt...
Count Marzo (01:43) :
Wie kommts?
Annchen (01:43) :
I hab nur andere sacher gmacht...
Count Marzo (01:43) :
Hmmm..., welche da wären?
Annchen (01:44) :
sonnenbaden, essen und fernseh
Count Marzo (01:45) :
Sonnenbaden? Um die Uhrzeit? :-D
Annchen (01:47) :
Nein nein... 15-19 Uhr etwa. Naja, ich meinte nur das i net beim computer war. =P
Count Marzo (02:00) :
Hallo?
Annchen (02:00) :
Ja?
Count Marzo (02:01) :
Sorry, war gerade an der Tanke. Hab zigaretten, Kondome und Alk geholt!
Annchen (02:02) :
Öhhh.
Count Marzo (02:03) :
Nimmst du eigentlich die Pille?
Count Marzo (02:03) :
Ich weiß, da geht mich im Grunde nichts an. Aber ich wollt das mal klären, des interesses halber!
Count Marzo (02:04) :
Bist noch da?
Count Marzo (02:05) :
Hallo?
Count Marzo (02:06) :
Kannst ruhig was sagen. Musst nicht schüchtern sein.
Count Marzo (02:06) :
Ich beiße nicht, es sei denn du willst es!
Count Marzo (02:06) :
:-)
Count Marzo (02:06) :
:-D
Count Marzo (02:06) :
Ich schaue gerade Golden girls.
Count Marzo (02:07) :
kommt gerade auf RTL.
Count Marzo (02:07) :
Schaust du die auch?
Count Marzo (02:07) :
Wie alt warst du gleich wieder?
Count Marzo (02:07) :
Ist dein richtigerName Anne?
Count Marzo (02:07) :
Oder eher Anne Marie?
Count Marzo (02:08) :
Erzähl doch mal etwas von dir.
Count Marzo (02:08) :
Du warst also Sonnenbaden. Warst du dabei Nackt oder doch nciht?
Count Marzo (02:08) :
hallo?
Count Marzo (02:08) :
Bist du noch da?
Count Marzo (02:08) :
wie groß ist dein Busen?
Count Marzo (02:09) :
Ich mag große Busen.
Count Marzo (02:09) :
Keine Ahnung warum. scheint wohl genetisch so bei mir veranjert zu sein.
Count Marzo (02:09) :
jaja, jetzt schreit wieder eine weil einer auf große Busen steht.
Count Marzo (02:10) :
Aber ich stehe wenigstens dazu.


Ojdå.
Nu blev det ju en backup av det här också.
Hoppas ni kan tyska, varför har ni annars läst ända hit ner?

Ikväll var det inte bara två vimsiga flickor på stan.
Bruce Springsteen är här.
Och fotbollsmänniskor.
Och fans.

Vi var inte själva.
Det var inte spårvagn jag åkte hem i.
Det kändes mer som en sardinburk.
Inte visste jag att de gick på räls.

Vissa personer borde verkligen inte ha hund.
Eller barn heller för den delen.

Visst, ibland kan jag också vara lite mesig.
Men jag vill ha både barn och hund.
Om jag inte blir allergisk.

Jag tänker på vad jag ska göra och vad jag inte ska göra.
Det antar jag att alla gör i förväg.

Tittar på "Min hund styr mitt liv" och vissa saker känns så självklara.
De dominerande barnen på dagis hade mesiga föräldrar.
Både barn och hundar testar gränser.
Man ska inte tro att man gör barnen en tjänst
om man låter dem själva bestämma när de ska gå och lägga sig.
Hård men kärleksfull.

Sen får man välja sina strider.
Och det är lättare sagt än gjort.
Det är klart jag förstår det.

Först ska jag skaffa ett mer stabilt liv och någon att skaffa barnen med.
Sen syns vi om några år i mataffären.

Jag är kanske den där stressade mamman med en skrikig unge
som ger med mig och köper godis bara för att få tyst på barnet.

Men jag hoppas verkligen inte det.
Jag har ambitioner.
Och jag hoppas att jag inte kommer få äta upp mina ord.
Vissa saker är svåra att förutsäga.

- Vi måste träffas!
- Ja, absolut!
- Kan du på torsdag?
- Nej, då måste jag bygga lego och sen ska vi potträna lite. Men vad sägs om tisdag?
- Äsch, det går ju inte, jag har en ansiktsbehandling med mangopuré då och så finns det alldeles för mycket toapappersrullar som behöver dras ut så man kan leka med pappret. Det är lite mycket just nu.
- Jo, jag vet, men vi kan ju se om det blir nån tid över, kanske på måndag om det går snabbt att följa med mamma och skrika i affären, att vi kan leka lite efter det och diskutera vår diet.
- Det låter bra, då säger vi så och så hörs vi senare.
- Det gör vi! Förresten, du skulle nog se till att få din blöja bytt, det luktar inte så fräscht.



Vissa problem existerade helt enkelt inte när man var liten.

I Göteborg finns det spårvagnar.
OJ VILKEN CHOCK!
Jo, jag vet. Men det är sant.
Jag lovar.

Ibland öppnar föraren dörrarna, men ofta måste man själv trycka på en knapp för att de ska öppnas så man kommer ut. Vilket är ganska bra, om man inte känner för att åka runt på en spårvagn hela dagen. Det har säkert sina fördelar, men de flesta vill så småningom gå av till slut. Om vi bortser från problemet med de personer som vill gå på som står ivägen (stort irritationsmoment) så kommer problemet med att trycka på öppna-knappen. Det finns olika sorters spårvagnar. En gammal sort där man måste trycka upp dörrarna själv, en lite mindre gammal sort där det finns knappar att trycka på vid sidan av dörrarna, och en ny sort där öppna-knappen sitter på själva dörren, både på utsidan och insidan. Det finns även olika sorters personer som åker spårvagn, och även vill gå av den, vilket också ger olika sätt att bemöta öppningsknappen.

1. Den stressade. Det är en stressad person, oftast kvinna i yngre medelåldern. Trycker flera gånger snabbt på knappen innan vagnen stannat (trots att det inte hjälper mer än mentalt) och är synbart stressad, kanske för att hinna med en anslutande buss eller spårvagn, eller pga försening. Tittar sig mycket omkring, både i spårvagnen och utanför.
   
2. Den coola. Oftast en ung kille som demonstrativt och hårdfört trycker på knappen stötvis innan vagnen stannat. Signalerar därmed till omvärlden att "jag är för cool för att ha tid att stå här och göra ingenting, stanna och släpp av mig nu så jag kan erövra världen". Är man en ung tjej tänker man "åh vilken snygg och cool kille" och dreglar lite generat fnissande, är man en något äldre tjej så ler man lite roat åt beteendet och känner sig gammal.
3. Teknikkämpen. En beskedlig person som tycker det är ganska jobbigt med teknik, men har lärt sig hur det går till och vill gärna visa det för omvärlden samt få en chans att känna sig duktig och medverkande. En person i övre medelåldern eller pensionär. Ska för allt i världen trycka på knappen, även om dörrarna redan håller på att öppnas. Vissa extremfall förstår inte ens att anledningen till att det är så svårt att träffa knappen är för att dörrarna redan är halvvägs öppna, och knappen (på dörren) därför rör på sig.
4. Turisten. En person som inte vet hur det går till, och förvirrat tittar sig omkring åt alla håll och kanter för att förstå vad som händer. Viftar eventuellt med en arm eller ett ben och hoppas att dörrarna öppnas av det. Brukar bli lite stressad och få något panikartat i blicken där man ser hur tankarna skriker ut ett "SLÄPP AV MIG!!".
5. Den hjälpsamma göteborgaren. Är den person som ser till att turisten kommer av spårvagnen, om den inte lyckas hitta knappen själv. Det kan vara en person som står bakom och vill komma av själv, fast turisten står ivägen, eller så är det någon som ska åka vidare och bara hjälper till. Det går även att muntligt berätta för turisten att den behöver trycka på en knapp, men att själv göra det är mer effektivt.
6. Sällan-göteborgaren. Åker inte spårvagn så ofta och är inte van vid de olika sorters spårvagnarna. Tror sig veta hur man gör, och förstår därför inte riktigt vad som händer när dörrarna inte öppnas. Vill trycka på en knapp vid sidan av dörren och hittar därför inte knappen på dörrarna av de nya spårvagnarna, eller förstår inte att man behöver trycka upp dörren själv, varvid en förvirrad blick uppstår och tittar sig vilt omkring.
7. Normal-göteborgaren. Är säker på hur man ska bete sig, var knapparna sitter, hur de olika spårvagnarna fungerar. Vet att det inte är någon idé att trycka på knappen innan spårvagnen stannat. Vet var man ska ta vägen när man klivit av, så man inte stannar precis utanför dörren och är ivägen för resten som ska gå av. Är harmonisk i sitt spårvagnsåkande, som en del av Göteborg.

Det är inte alltid så lätt att åka spårvagn, det finns flera knepiga moment. Knapptryckningen är bara ett av dem. Övriga kan vi ta upp en annan gång, som att stämpla sitt kort, lämna plats för avstigande, sittplatser och att veta åt vilket håll man ska ta sexan åt.

Det pågår en fotbollsfest i vårt land.
Hade jag varit intresserad av fotboll och öl hade jag hängt på Avenyn.



Det är skön stämning, massor med folk.
Det verkar väldigt trevligt.

Men nu är jag ju faktiskt inte sportintresserad.
Därför ligger jag hemma i min säng och tittar på film.
Och överallt finns reklam "kom till oss och titta på fotboll".
Jag skulle vilja se ett ställe riktat till motsatt publik.
"Kom till oss, här finns garanterat ingen fotboll."
Dit hade jag kanske kunnat tänka mig att gå.

Jag är en av ungefär tre stycken som inte följde matcherna i fotbolls-vm i USA 1994.

Inte ens utklädd till svensk i Österrike, i öltält utanför arenan med massa supporters från båda lagen med storbildsskärm, inte ens då tyckte jag det var kul att titta på. Men inne på arenan, det var en helt annan sak. Jag såg några Sverigematcher i hockey-vm för tre år sedan. Och DET var riktigt roligt, underbar stämning. Jag hade tolk också. Såna som mig behöver det. "Nu var det icing, för han där gjorde så här..." Satt till och med framför nån gammal tränare, vilket min tolk tyckte var ganska coolt. Själv minns jag inte ens vad han hette, så coolt tyckte jag det var. Fast att höra honom kommentera matchen till en medföljande liten pojke, det var intressant. Det var lite trög publik bland vip-kostym-nissarna där, men vi gjorde vårt bästa, jag och Christine. Heja Sverige! Och Sverige vann. Alla matcherna jag var på: Finland, Schweiz och Kanada. Då är det gött att gå ut och fira efteråt. "Wiiiieee, jag är svensk, och Sverige har vunnit!" Man blir lite extra patriotisk utomlands också.


Tränaren                                Innsbruck flaggar vm                        Sverige-Finland 5-1!

Jo, jag kan sätta mig in i känslan.
För de som har den måste det kännas fantastiskt just nu.
Så om du gillar fotboll, ta dig till Avenyn nästa Sverigematch och titta med andra i en underbar gemenskap.
Om du inte gillar fotboll är det bara att sitta hemma och öppna fönstret.
Räkna grannarnas skrik, så vet du ändå hur det går i matchen.

Vad ni antagligen inte visste är att tunnelbanan i London skapades för att man inte skulle drunkna i hästskit. Innan färdades man med häst, och hästarna blev fler och fler. Man agerade efter ett framtidsscenario, för att få bukt med ett problem.

Vet man med sig att något inte är hållbart är det bättre att satsa på en osäker förändring än att fortsätta på samma spår. It might just be a success!

De flesta är medvetna om växthuseffekten. Men något som kanske är mindre känt är att om inte växthuseffekten alls funnits hade vi haft minus 18 grader i medeltemperatur på jorden. Den gör vår planet varmare, vilket kan göra att isar smälter, det är också ganska känt. Men visste ni att smältande is ger kallt vatten som rinner ner i haven och skulle kunna kyla ner Golfströmmen så den stannar av och slutar värma upp stora delar av vår värld, vilket skulle kunna leda till en ny istid ganska så snabbt? Det har hänt förut och kan hända igen.

Jag tänkte dela med mig av en del av det jag lärt mig under min kurs i hållbar utveckling. Det blir ett faktaspäckat inlägg, men det är nyttig kunskap, så läs det gärna och begrunda lite. Mycket var jag inte medveten om innan och har fått mig att tänka annorlunda nu, även om jag inte gör så mycket aktivt. Orkar man inte läsa allt, så hoppa till tipsen på slutet, vilket ger en slags sammanfattning.

12% av all elkonsumtion är standby-el. Apparater som inte stängs av helt, men även en avstängd lampa kan dra 4W. Dra ur sladden eller skaffa ett grenuttag med power-knapp och stäng av elen helt med den.

Källsortering är mer invecklat än man tror och det finns olika teorier. Vissa (som Stefan Strömberg, enligt tidigare inlägg) menar på att det är bättre att bränna det som går att bränna och ta tillvara på den energin istället, andra håller inte med och menar på att hans kunskap är föråldrad. Jag kommer fortsätta källsortera, fast slänga vissa kladdiga förpackningar i soporna och veta att det blir energi av den förbränningen. För att komplicera det ytterligare är det bara förpackningar och inte produkter som ska källsorteras, alltså schampoflaskan, men inte plastleksaksbåten. Var man skulle lägga den förstod jag inte riktigt. Kristallglas ska absolut inte i glasåtervinningen, då det innehåller 20% bly.

Vi lever över våra resurser, som om vi har tillgång till flera jordklot, det är för stort ekologiskt fotavtryck. 20% av all mat som produceras slängs utan att ätas upp. Hushållen slänger 10% av inköpt mat.

Vatten på flaska ger 1000 gånger mer utsläpp än kranvatten. 1992 såldes 92 miljoner liter, 2006 var det 247 miljoner liter. Matproduktion kräver också vatten. För att producera 1 kg vete krävs 1200 liter vatten, för 1 kg ost 5300 liter och för 1 kg nötkött krävs det 16000 liter vatten att producera. Det tar tio gånger mer resurser att producera köttprotein jämfört med växtprotein. Vi äter 43 kg kött per person och år i Sverige, en ökning på 30% sen 90-talet.

Vi kan göra olika val med det vi köper. Frukt till exempel kräver olika mycket koldioxidutsläpp beroende på om det flygs (sockerärtor, sparris, guava, fikon, osv), odlas i växthus, transporteras med båt (färska frukter som mango, ananas, banan osv), åker lastbil eller odlas fritt och i närheten. Passionsfrukt från Sydamerika med flygplan ger 7020g koldioxidutsläpp per kilo frukt, jämfört med 258g för bananer med båt från Costa Rica och 5g för morötter från lokal odling. Det är bättre att äta årstidsrelaterad mat, konsumera efter säsong så maten slipper färdas så långt.

Det är svårt att se konsekvenserna av sitt agerande, att det kan bli översvämning i Bangladesh för att vi åker bil i Sverige t.ex, och att bensinpriset därför bör höjas. Storbritanniens inkomster har fördubblats på 30 år, men de som säger sig vara "very happy" har sjunkit från 52% 1957 till 36% 2006. Tänk efter, måste du konsumera för att vara nöjd med livet? Är det verkligen det viktigaste för dig? Måste du köpa nytt, eller kan du köpa second hand eller byta med vänner? Dagens produkter är gjorda för kort livslängd och svåra att laga, det är bättre att satsa på dyrare som håller längre och tjäna pengar på tjänster (att laga) istället för nyproduktion.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt.

Ät mindre kött, stäng av elapparater, åk kollektivt eller gå och cykla, använd din konsumentpåverkan och tänk på vad du köper, ta reda på vad olika märkningar (KRAV, Fairtrade, osv) innebär. Konsumera grönare, dvs närproducerat, rättvist, KRAV, energisnålt osv, och konsumera annorlunda. Köp inte för mycket så det behöver slängas. Köp inte mat utanför dess säsong. Spara på vattnet och stäng av kranen när du borstar tänder eller schamponerar håret, undvik helst att flyga vid resor. Fyrverkerier är inte bra, då det sprider tungmetaller, särskilt andra färger än vitt, blått och gult, som är mer ok. Köp vin på tetrapack hellre än i glasflaskor, då glas kräver så mycket energi i både tillverkning och nedsmältning. Reflektera över din konsumtion, vad behöver du egentligen? Se till att skaffa dig tillräckligt med information för att göra genomtänkta beslut över ditt eget agerande.

Det viktigaste är inte vad vi säger idag, utan vad vi gör imorgon.

I Österrike finns många parkbänkar med konstig eller ingen utsikt.
Mystiskt, med tanke på att det finns så många fina vyer att beundra där.

Göteborgare är väldigt dåliga på att lämna plats för avstigande.
Det är något jag tänkte fördjupa mig i vid ett senare tillfälle.

I Uppsala är det lite konstigt om man inte pluggar.
Om man inte pluggar ska man helst ha kårkort ändå så man kan gå på nation.

I England har dagstidningarna inga häftklamrar som håller ihop sidorna.
Det har både för- och nackdelar vid läsningen.

I Kroatien kan man istället för böter bli bjuden på fest.
I alla fall om man är ung svensk söt blond tjej i bil med andra tjejer
som inte visste om den nya lagen om att alltid ha på lyset.

I Stockholm tycker många det är jobbigt att missa tunnelbanan.
Då kan man få vänta tre minuter på nästa.
Men till jobbet kan man ha en timmes resväg utan problem.

Jag blev lite klokare igår. Insåg ett och annat om mig själv. Det var ett bra samtal.

I grunden mår jag inte helt bra, det är ett långvarigt sår som verkar svårt att läka helt, även om jag mår ganska bra på ytan. Hittills har jag tänkt mest på vad som hände och vem som gjorde vad, men fick det kloka rådet att försöka komma fram till vad kärnan i problemet är. Jag tror en stor del i det hela bottnar i ensamhet. För att komma någon nära krävs mycket tid på tu man hand, och jag umgås mest med folk i grupp, vilket är trevligt, och visst har jag vänner, men jag behöver komma närmre. Folk säger till mig att jag ska höra av mig om jag behöver prata, men jag fungerar inte så. När jag mår dåligt drar jag mig tillbaka och gömmer mig för omvärlden. Möjligtvis skickar jag ut små signaler om att jag inte mår bra och gärna vill bli räddad, men det är sällan någon som ser och förstår. Jag är öppen och har egentligen inga problem att prata med människor om tankar om det mesta, men jag söker inte aktivt den kontakten. Jag har ingen jag känner mig fri att höra av mig till när som helst om vad som helst. Är förvisso ganska dålig överlag på att höra av mig till andra just nu. De jag umgåtts mest med är personer som först trasslat och sedan försvunnit ur mitt liv. Efter att ha invaggats i en illusion om att allt är bra blir man återigen hänvisad till ensamheten.

Jag lyssnar ofta på andras problem och försöker vara till hjälp. Det gör mig ingenting, jag är bara glad om jag kan hjälpa till, och jag är bra på att lyssna. Dessutom förespråkar jag alltid nyttan med att fånga sina tankar i ord, i tal eller skrift. Skriv dagbok, brev, eller varför inte blogg. Prata med andra, och få en objektiv syn på det hela. Kan jag hjälpa, så gör jag det. Det är mycket lättare att ta hand om andra än sig själv. Därför skulle det vara bra med ett ömsesidigt utbyte av omhändertagande. Mitt sociala skyddsnät har dock stora hål, och om jag faller är det inte säkert att det finns någon där för att ta emot mig. Jag ska försöka jobba på det och spinna mig ett starkare skyddsnät. Se till att omge mig med personer jag tycker om. Och jag har ljusa förhoppningar om framtiden, med några starka kandidater för att lära känna bättre. Jag ska försöka arbeta mer aktivt för det nu.

Därför var det lite lustigt idag. För några veckor sedan funderade på om det var en kollega jag såg, och i så fall om hon hade ny pojkvän. Nu har jag fått det bekräftat, det var hon som gick framför mig, med en ny pojkvän. Hon bor alltså väldigt nära mig nu med denne pojkvän och hon är trevlig! Vi hade sällskap på spårvagnen för några dagar sedan, och så även ikväll. Jag hade precis tänkt be om hennes nummer, när hon frågar efter mitt. Lustigt.

Jag vill värna om mina vänner. Samla de som jag värdesätter nära mig för att umgås och lära känna bättre. Mitt mål är att ta fler initiativ till spelkvällar och annat, både i grupp men gärna också mer enskilt så man kan lära känna varandra bättre. Visst finns det flera personer som bryr sig och försöker hjälpa och ge stöd när man viftar med sina problem framför ansiktet på dem. Jag tror dock inte det finns någon som känner mig på riktigt, jag gör det ju knappt själv heller. Jag vill lära känna er bättre. Det finns vissa personer jag tänker på särskilt, men även andra får gärna anmäla intresse.

Ett öppet sinne och positiv attityd kommer man långt med.
Låt oss se hur långt vi kan komma!
En kram är en bra början, så kram på er!

På väg hem mitt i natten. Sitter ensam på den tomma spårvagnen, trött, sliten och allmän känsla av hej-kom-och-hjälp-mig-jag-ser-ut-som-ett-troll. Utstrålar inga sociala vibbar alls och är dessutom spiknykter. På sätet intill har jag min väska. Alla säten, förutom ett och ett halvt, är alltså lediga på spårvagnen, men var sätter sig nästa passagerare som går på? På min väska såklart.

- Hej!

Jag tittar bara, hälsar inte tillbaka och fortsätter titta ut genom fönstret. Det är en ung kille med afrikanskt påbrå. Jag vill bara komma hem, har ingen lust att prata med någon. Känner mig ändå tvungen att svara, men är väldigt kortfattad och visar inget intresse för en konversation, tittar ut genom fönstret för det mesta.

- Hur är läget?
- (mummel) Trött.
- Har du jobbat?
- Nä.
- Har du festat?
- Nä.
- Vad har du gjort då?
- Varit hemma hos en kompis.

Sekunden efter ångrar jag mig. Varför sa jag inte pojkvän istället? Det hade antagligen varit mer effektivt. Hela tiden försöker jag titta ut genom fönstret och markera att jag inte har lust att prata. Han sms:ar lite, sen börjar han prata igen. Det är inte alltid jag svarar. Känner mig lite jobbigt svensk. Till slut verkar han fatta och sätter sig på andra sidan gången, men fortsätter ändå prata, nu är han lite upprörd. Jag hör inte så mycket över spårvagnens läten, vilket jag också säger, men svarar ibland.

- Vad är det med dig? Har du bråkat med din kille? Jag vet nog. Du hör inte och du är inte på humör.
- Jag är inte på humör nä.
- Varför inte bara säga det på en gång så man förstår vinken? Du vet, man bedömer ju. Du sitter bara där, du är sådär svensk.
- Ja, det är väl ganska svenskt.

Jag kan inte låta bli att le. Han går av innan mig, verkar inte längre vara upprörd.

- Ha det bra.
- Detsamma.



Det är ganska tydligt att vi kommer från olika världar. Mitt avvisande beteende är antagligen ganska svenskt. Att han ändå inte tyckte sig förstå vinken kan förvisso ha berott på flera olika saker, som att han hade utländsk påbrå, var kille, alkoholpåverkad, uttråkad, eller något annat. Visst kunde jag ha sagt rent ut redan från början att jag inte var intresserad eller på humör, men jag tycker inte jag ska behöva göra det. Om han ändå bedömer kan han väl försöka se efter också om det finns något slags gensvar eller intresse.

Ett möte.
Ett leende.
Glittrande ögon.
Kvardröjande.
Bleknar.

Tills bara minnet är kvar,
och förgyller dagen.

I måndags lärde jag mig något nytt.
Det finns räddningsdykare och de åker ambulans.
Vad de skulle rädda i det här fallet är lite oklart.
Var det alkismannen utan byxor?
Hade han tappat något som behövde fångas upp?
Var det hans byxor som hade gått förlorade?

Jag tror att alkisen försökte bada av någon anledning
och att räddningsdykarna var där för att fiska upp honom.

Vad tror ni?